24 Hours of Hell in Paradise

Nu har vi varit på Hawaii i snart 1.5 månad och vi trivs hur bra som helst. En hel del att göra i skolan men vi börjar få rutin, plugga hårt måndag, tisdag och torsdag och resten av veckan fri till andra aktiviteter. Så som cykeltävling exempelvis. Förra helgen körde jag nämligen en tävling "24 Hours of Hell in Paradise" i samma dalgång som de spelade in Jurassic Park.

Vi bodde i tält natten från lördag till söndag, det var våran första gemensamma tältresning, klarar man en sådan så tror jag man klarar det mesta som par. Bilder ger en liten hum om hur otroligt fint det var i dalgången, att hoppa på cykeln tidigt på söndagmorgonen och se soluppgången slår nog det mesta jag varit med om gällande vackra miljöer.

Längst upp till vänster kan ni beskåda en pickup (vår nästa bil, har redan börjar övertala Jennie om alla bra egenskaper och hur otroligt användarvänliga dessa är, tror nästan jag har lyckats övertala helt). Till höger ser ni en vit tröja som numera inte längre är vit och en ganska pigg kille innan han stack ut på sitt första kvällspass. Nedan vänster ser ni T-shirten som alla deltagare fick, "24 Hours of Hell in Paradise" var en bra beskrivning på en riktigt rolig tävling. Jag upplevde mest paradise då jag körde i ett 5 manna lag och vi körde 1-2 varv var åt gången, med andra ord så kunde jag vila ordentligt mellan gångerna det var min tur. Värre var det nog för dem som körde 24 timmar i solo klassen.... 

Jurassik Park, Lost, Hawaii Five-O och 50 first date är bara några av filmerna som spelats in här. Astronauterna nere till höger i bild var dock inte med i någon filminspelning utan ingick i ett av lagen, detta lag körde med en och samma cykel till alla deltagare (och jag tror det var dessa grabbar som drack mest öl under 24 timmar också). Nedan vänster beskådas materialvård mellan varven.

Jag körde startvarvet och vi började med en Le Mans start, för er som inte vet vad det är så är det att man får springa 50 meter fram till cyklarna och sedan hoppa på dem och starta. När mörkret började smyga sig på så tändes det lampor runt om tävlingsområdet och det såg mer och mer ut som en campingplats. Denna campingplats hade dock bioduk, musik, glada och skitiga cyklister som drack öl och en hel del pannlampor.

Runt kl 12 på natten grillade jag och Jennie våra hemmagjorda hamburgare och jag förberedde mig på att köra min första riktiga nattsträcka. Jennie var som vanligt världens bästa supporter och langade dricka och kakor mellan varven.

Prisutdelningen var inte riktigt lika tråkiga och strikta som de är hemma i Sverige. Här skreks och stimmades det ganska rejält och folk high-fivea överallt. När det skulle lottas ut priser så var det en kille som inte var där, då började alla i publiken räkna ner från 10-9-8-7 sek osv, helt plötsligt ser vi killen komma springandes och hinner precis fram till mottagandet av sitt pris och publikens applåder.

Team Hillslug - Matthew, Hans-Peter, jag, Brian och Krizan. Hillslug betyder ungefär "Skogssnigel kulle" om man översätter rakt av. Men jag fick förklarat för mig att det var mer som att säga att vi "cyklade lika sakta som en snigel - fast vi var jätte snabba". Någon slags ironi så att säga.

Flippflopps is the shit!

Har inga bilder på det ännu, men igår surfade vi på Waikiki. Det är nog bland det roligaste vi vet (men igår tyckte inte Jennie att det var jättekul, hennes vilja stämde inte riktigt överens med hur många gånger hon kom upp på brädan). Men hon är grym och det kan bara bli bättre! Vi har 2.5 månader på oss... 

/ Nilsson

SM x 2, Mörksuggan, Semester, Engelbrekt och Grenserittet

Mange lurade ner mig i början av juni till kortbane SM i Halmstad. Blev en rolig tripp som kändes lite som back in the days Team Kalas Merida. Blev vandrarhem med 500 g lösgodis och vändtia turnering kvällen innan. Innan loppet kände jag mig lite felplacerad, länge sedan jag körde ett GP men det gick över förväntan och jag lyckades varken sätta nån konkurrent i staketet i någon kurva eller bli avhängd. Mange slutade 7a om jag inte minns fel och själv blev jag 14de man. 

 Poserar vant i Halmstad.

Efter kortbane SM brände vi hemöver för att köra Mörksuggejakten. Jag hade en riktig skitdag och tog mig mest i mål medans Mange dagen till ära skulle prova snabbdäcken som var lite för snabba och det resulterade i en grusvägs-kurva-vurpa i snabb hastighet och några stygn på knäet. 

Efter suggan tog jag en välförtjänt semester tillsammans med frugan och brände ner till Danmark, cykeln fick stanna hemma. Vi hann även med Halmstad, Varberg och Göteborg på vår roadtrip. 

Kollega Ekhen ställde gärna upp som guide under GBG vistelsen, här har han för övrigt hand om växeln på kontoret. Kalas-Jonas ringde såklart och kollade så växeln var öppen och att kontoret knackade miljonordrar..

Efter semestern var det bara hem och packa om väskorna och dra sig mot Södertälje och MTB SM. Med några "Nilssonpass", som Mange kallar, i benen så lyckades jag bli 3a på XC SM. Nöjd med detta då jag inte haft SM som något stort fokus iår. Oturen sedan Suggan förföljde Mange och han körde av kedjan redan på första varvet.. 

På Sprint SM kom jag till finalen och var laddad satan men efter en tight start där jag och Wengan trasslade ihop oss så var den finalen över för min del och jag trampade imål som 4a. 

Har även varit på mormors födelsedagskalas och ätit mer mat än vad som går.

Det har även tävlats Engelbreksturen i Norberg. 2 st punkteringar förstörde denna dag för min del, Mange körde in på en 5 plats efter att ha legat själv hela dagen. Respekt!

Mange bjöd mig på en fin tur förra veckan innehållandes hans gamla ungdomsstigar som han och hans polare byggde när de var för små för att få köra moppe på allmän väg och körde i skogen istället. Han tyckte det var konstigt att det var igenväxt då ingen person har varit här på 15 år. 

Helgen som var körde vi Grenserittet i Norge, en av huvudpunkterna varje säsong. Grymt arrangemang som fler svenskar borde prova på. Som Cykelvasan fast med roligare bana. Sedan är norrmännen i en klass för sig när det gäller servicen runt om tävlingarna med mat etc. Resultatmässigt blev vi 4a och 5a på sprinten på fredagen och Mange körde in på 5plats på lördagens långlopp. Själv hade jag en halvtung dag och rullade in på 13de plats.

Nu till helgen stundar Finnmarken. Sedan årets stora mål, Cykelvasan. Efter Vasan kör vi Långlopps SM sedan drar jag och Jennie till Hawaii för 4 månaders vistelse med plugg, surfning och självklart en hel del cykling. 

Bjuder på en fin gammal bild från ett hotellrum i Holland för några vintrar sedan. Kommer ihåg att det var minus 5 ute och snöblandat regn dagen innan start...

/ Nilsson

Bild från SM

Grym bild från min utflykt på SM-linjet. Antagligen tagen på varv 11 strax innan klungan kom ikapp. Foto: Peter Mathiasson

Nu blir det MTB med talangen Jonathan Steen om han inte försover sig vill säga...

/Darvell

Lvg-SM (fikatur-SM) och Solleröloppet

Vi börjar med det här att jag och Isabelle åkte över 120 mil till Åstorp utan att ens vara med i tävlingen...

Jag har varit med gått med "morgongruppen" några tidigare Lvg-SM men bara blivit trött och stum av det. Så i år liksom förra året så höll jag mig högt men mer passiv första delen av loppet. "Morgongruppen" gick iväg och såg väl helt ok ut. Inget proffs med och Micke Olsson var det starkaste kortet i gruppen, i och för sig så har han visat form att vara minst lika stark som de starkaste senaste tiden men ändå.

Uppför banans värsta backe. Foto: http://thesummitmtb.blogspot.se

Gruppen fick hutlöst med tid, hörde 10 minuter eller nått sånt. Ett seriöst försök gjordes att gå ikapp av Balck och Edvin Wilsson men de kom aldrig närmare än ett par minuter. Även jag var iväg på en utflykt med ca 6 varv kvar. Hade ett par åkare med mig och hörde 3 minuter upp från sidan av banan så jag trodde jag satt riktigt bra till om det kom ikapp starkingar bakifrån. När vi varit loss i 2-3 varv så förstod jag att det var 7.30 till täten och 3 till den jagande gruppen.

När klungan kom ikapp var den splittrad och jag trodde inte ens det skulle bli körning för att försöka komma ikapp ledargruppen. Men det blev körning med ett par varv kvar. Detta var dock på tok för sent och vi var aldrig nära. Jag gick i mål som 15 man och det är väl lagom bra men jag ville vara med och tävla då jag kände att benen börjar bli riktigt bra nu.

Vem bär ansvaret..? Inte bara proffsen skulle jag vilja säga! Alla som sitter i klungan väntar bara på att de ska köra ikapp och ja det ska de väl tillslut men då måste de lag som inte är nöjda med vad som finns i utbrytningen sätta proffsen och sina egna toppåkare i en position så att de tror sig kunna köra ikapp och ändå kunna vinna.

Optimalt vore antagligen att se till att täten inte har mer än ca 4 min med 2-3 varv kvar och då börjar proffsen stenhårt, hämtar in täten i sista eller näst sista backen och där visar de sin styrka genom att göra mos av det som finns kvar av klungan.

Jag och Nilsson snackar med vinnaren Christoffer Kvist. Foto:  Sören Kvist

Solleröloppet var inte heller någon lyckad historia för mig. 2 av 4 varv kom jag, Landström och Krippe loss. Krippe åkte av vid Gesunda men jag och Landström trummade på i partempo tills det var mindre än ett halvt varv kvar. Vacchi fick halva klungan att gå runt för att hämta in oss så det var inte så konstigt att vi blev upphunna.

Ställde nu in mig på att hjälpa Nilsson eftersom att jag hade rökta ben. Det blev dock ändrade planer när han  sa till mig med 2-3 kilometer kvar att han hade kramp.

Jag drog på en liten rökare innan sista kurvan och fick en riktigt bra lucka. Dessvärre förstörde en ledarmotorcykel hela dagen för mig då han körde så sakta genom kurvan att jag blev tvungen att gå om på yttern och hamnade dessutom ute i gräset. Tappade typ 10 km/h i fart och accelerera i en uppförspurt är gör man inte om man inte är typ dubbelt så stark som dom bakom...

/Darvell

Seger och andraplats på dagens Dalaseriesprint

Började dagen med att skriva en femtimmarstenta i Materialmekanik. Blev väl sådär lagom pigg av det men eftersom den gick i Stockholm så hade jag gott om tid att vila upp mig på tåget hem. Stressade lite men hann till och med köra en hel del varv på banan innan kvalet.

Eftersom alla gick vidare fanns det möjlighet att spara lite på krutet så jag maxade inte i backen men resten av banan var alldeles för rolig att hålla igen på! Tror jag fick fjärde tid och harvade mig därefter ända till final trots usla starter.

Nöjding. Foto: Pumpen

I finalen fick jag bara en halvusel start och var nog trea in i första kurvan. Jag hade tanken att lasta järnet direkt i backen för att plocka positioner och det funkade så bra att jag var först upp. Men väl där uppe blev kurvan lite för snäv från mitt spår så jag la mig över hela banan. Det var nog bästa stället att vurpa på eftersom det var omöjligt att komma förbi om man inte var beredd på att köra över mig eller min cykel. Tack för att ingen gjorde det! Efter min vurpa splittrades fältet upp och jag kunde hålla ända till mål. Vet inte hur allt gick till bakom men Nisse var i alla fall tvåa efter mig i mål.

Alla fick varsitt kaffebröd i pris förutom 2:an som såklart behövde 2st.. Men den fadäsen rätade han upp genom att köpa två till! Goda var dom. Foto: Pumpen

Även Pumpen körde grymt idag, helt sjukt faktiskt! Nu kan han inte klaga på att han är trött på passen nå mer. När han låg först i spåret höjde han sig mer än vad jag sett någon annan göra.

/Darvell

Total 2a på Borlänge Tour

Fredagens placering blev också lördags skörd. Tvåa efter Calle som hade bra fart i påkarna i helgen, fick släppa med 1.5 varv kvar av 6 varv totalt. Benen kändes som de har gjort sedan jag kom hem från Umeå tidigare i maj, över förväntan och jag kunde ta mig imål runt en minut före Bleckur som kom in på tredje plats. Söndagens korta XC lopp var för mig en ny tävlingsgren men rolig och jag kan tycka att det vore något för andra arrangörer att ta till sig. Blir intensiva och tighta tävlingar i denna form. Calle var lika stark på söndagen och kunde komma iväg i början där jag missade lite i starten och några killar låg mellan. Vi blev en grupp på 4-5 åkare men jag kände under hela tävlingen att jag hade koll på läget och benen svarade bra, på femte av de sex varv vi körde tryckte jag på i en backe och fick en lucka ner till resten. Ut på sista varvet så hann jag se en svart klump komma mot mig och rakt in i munnen, troligtvis en geting eller humla. Blev inte biten, magen kändes dock inte direkt top notch efter detta och kombinationen hög ansträngning och spyor är inte något jag rekommenderar. Med halva varvet kvar skulle jag försöka få upp det jag fått ner i halsen vilket resulterade till att jag vände huvudet åt sidan och skulle spy. När du vänder huvudet åt sidan vänder du också styret åt sidan vilket gjorde att jag körde in i en stubbe och fick springa uppför en backe, bakom kom då Fredrik Edin ikapp och jag fick se andra platsen försvinna. Kämpade mig imål med en mage som kändes som en centrifugerande tvättmaskin men jag kunde hålla undan tredjeplatsen för dagen och blev två totalt.

Foto från prisutdelningen efter sprinten. Mange är såklart med och vakar under min högra arm..

/ Nilsson

2a på sprinten BLG-Tour

Idag gick första etappen av Borlänge Tour. Nytt för iår var att prologen blivit ersatt av sprint. Roligt tycker jag då sprint är något jag alltid gillat. Tidskvalet gick ok, missade en del men ordnade upp sig till semifinalen där jag kände att jag hade bra kontroll på läget. I finalen lyckades jag ta starten och kunde köra mina linjer hela vägen. Fick dock se mig besegrad i spurten av hemmasonen Kristoffer Kvist som kom som en raket i sista backen! Nu blir det sängen och ladda för etapp 2 imorn, då jäklar!

/ Nilsson

1 st rejäl 4x4

I lördags skulle jag, Mange och Jone köra 4x4 ute i stugan. Med blå himmel, nyäten frulle och en perfekt seg och lång uppförsbacke framför oss var vi lika laddade som vanligt inför ett skönt "jag-hatar-detta-pass". Första minuten kändes helt ok, då låg jag bredvid Mange och vi höll en bra jämn fart, minut 2 började jag kika på Manges bakhjul lite mer och bestämde mig för att det nog kunde vara bra om jag kröp in där bakom och fick lite andhämtning. Vi tuggade på och efter 4 min avbröt vi som vanligt. Mina lungor kändes ungefär som när jag var 13 år och tävlade i längdskidor en vanlig onsdagkväll på ett 3 kilometers elljusspår någonstans i dalaskogarna med 2 skogaholmsmackor och ett glas oboy i kroppen. Blodsmaken mötte nya höjder och ett tag kändes det som jag hade 2 grillspett i halsen. Vi rullade utför backen och började sakteligen göra oss klara för intervall 2 men känslan och illmåendet blev bara värre och värre. Jag var dock inte ensam om det även om det på bilden nedan ser ut som herr Darvell har förnedrat mig och är superpigg. Han började också få spykänslor och när Jone uppmärksammade oss att "Nu mina herrar har ni vilat i 10 min" så kände både jag och Mange att den inte var någon idé att köra någon mer 4x4. En mäktig känsla när man tagit ut sig så pass på 4 min att man hulkar i ett dike ute i skogen medans ens compadre står likadant bredvid. Vi lattjade lite stig och jag hängde med sönerna från Skugg en bit mot Falun innan jag svängde av mot stugan igen. Påvägen ut kände jag mig bättre och körde 2 st till 4 minutare, dock utan kräk och illamående.

Mange är inte lika pigg som han ger skenet av.

Foto: Jone

 Glöm inte att anmäla er till Cykelvasaläger med mig, Magnus och Staffan Larsson den 6-8 Juni. Då kanske vi lär ut hur man ska köra 4x4!

/Nilsson