Nu har vi varit på Hawaii i snart 1.5 månad och vi trivs hur bra som helst. En hel del att göra i skolan men vi börjar få rutin, plugga hårt måndag, tisdag och torsdag och resten av veckan fri till andra aktiviteter. Så som cykeltävling exempelvis. Förra helgen körde jag nämligen en tävling "24 Hours of Hell in Paradise" i samma dalgång som de spelade in Jurassic Park.
Vi bodde i tält natten från lördag till söndag, det var våran första gemensamma tältresning, klarar man en sådan så tror jag man klarar det mesta som par. Bilder ger en liten hum om hur otroligt fint det var i dalgången, att hoppa på cykeln tidigt på söndagmorgonen och se soluppgången slår nog det mesta jag varit med om gällande vackra miljöer.
Längst upp till vänster kan ni beskåda en pickup (vår nästa bil, har redan börjar övertala Jennie om alla bra egenskaper och hur otroligt användarvänliga dessa är, tror nästan jag har lyckats övertala helt). Till höger ser ni en vit tröja som numera inte längre är vit och en ganska pigg kille innan han stack ut på sitt första kvällspass. Nedan vänster ser ni T-shirten som alla deltagare fick, "24 Hours of Hell in Paradise" var en bra beskrivning på en riktigt rolig tävling. Jag upplevde mest paradise då jag körde i ett 5 manna lag och vi körde 1-2 varv var åt gången, med andra ord så kunde jag vila ordentligt mellan gångerna det var min tur. Värre var det nog för dem som körde 24 timmar i solo klassen....
Jurassik Park, Lost, Hawaii Five-O och 50 first date är bara några av filmerna som spelats in här. Astronauterna nere till höger i bild var dock inte med i någon filminspelning utan ingick i ett av lagen, detta lag körde med en och samma cykel till alla deltagare (och jag tror det var dessa grabbar som drack mest öl under 24 timmar också). Nedan vänster beskådas materialvård mellan varven.
Jag körde startvarvet och vi började med en Le Mans start, för er som inte vet vad det är så är det att man får springa 50 meter fram till cyklarna och sedan hoppa på dem och starta. När mörkret började smyga sig på så tändes det lampor runt om tävlingsområdet och det såg mer och mer ut som en campingplats. Denna campingplats hade dock bioduk, musik, glada och skitiga cyklister som drack öl och en hel del pannlampor.
Runt kl 12 på natten grillade jag och Jennie våra hemmagjorda hamburgare och jag förberedde mig på att köra min första riktiga nattsträcka. Jennie var som vanligt världens bästa supporter och langade dricka och kakor mellan varven.
Prisutdelningen var inte riktigt lika tråkiga och strikta som de är hemma i Sverige. Här skreks och stimmades det ganska rejält och folk high-fivea överallt. När det skulle lottas ut priser så var det en kille som inte var där, då började alla i publiken räkna ner från 10-9-8-7 sek osv, helt plötsligt ser vi killen komma springandes och hinner precis fram till mottagandet av sitt pris och publikens applåder.
Team Hillslug - Matthew, Hans-Peter, jag, Brian och Krizan. Hillslug betyder ungefär "Skogssnigel kulle" om man översätter rakt av. Men jag fick förklarat för mig att det var mer som att säga att vi "cyklade lika sakta som en snigel - fast vi var jätte snabba". Någon slags ironi så att säga.
Flippflopps is the shit!
Har inga bilder på det ännu, men igår surfade vi på Waikiki. Det är nog bland det roligaste vi vet (men igår tyckte inte Jennie att det var jättekul, hennes vilja stämde inte riktigt överens med hur många gånger hon kom upp på brädan). Men hon är grym och det kan bara bli bättre! Vi har 2.5 månader på oss...
/ Nilsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar