Birken

Nu har det gått ett par dagar sedan Birken. Har tyvärr inte orkat uppdatera. Varje tävling just nu tar fruktansvärt mycket på mina krafter. Fokus mellan tävlingarna ligger nu endast på återhämtning och leta cykelglädje. Jag har klarat av att ladda inför varje race hittills men det tar längre och längre tid för varje vecka som går. Innan Birken kände jag mig inte helt pepp förrens dagen innan. Nu är det bara två viktiga race kvar på årets MTB säsong. Det bör inte bli några problem att ladda till dessa då resorna inte är allt för långa och krävande. Jag är dock väldigt avundsjuk på Nilsson som både kan och är tvungen att vila.

Birken då? Jag är väl inte jättenöjd över min 6:e plats. Men jag krigade och gav alla tillgängliga krafter. Jag valde att köra på min "hybridcykel" med crosstuber och rakt styre. Loppet startade med en stigning som var cirka 15 km på asfalt och grusväg för att sedan övergå i ett av två tekniska partier. Det var två åkare som siktade på att ta första bergspriset och körde därför med LVG-däck. De stötte friskt och jag gick med varje gång eftersom jag ville ha lucka in till de tekniska partierna. Tredje gången fick vi en lucka som växte till sig. Jag låg på hjul till en början då jag inte hade en tanke på att ta bergspriset. Men jag kunde inte hålla mig så länge innan jag blev tvungen att hjälpa till. Halvägs uppför backen släpper en av utbrytningkollegorna. Jag sa till han som var kvar att han kunde få bergspriset om han körde fort så jag kunde få större lucka gratis. Men då cyklade han bara ännu saktare så det kunde han glömma. Körde på med honom på hjul och tog sedan spurten med någon dm. Det var kanske inte så smart och sved som fan i mina ben men det var det värt för han skulle då inte få vinna bergspriset. Därefter släppte han direkt. Jag hade en ledning på 1.20 så jag matade på.

In mot det första tekniska partiet gick det fort in mot en tvär kurva. Precis då släpper vajern till frambromsen och bredsladden i 30-40 km/h var ett faktum. Men jag fixade det och tog mig an löpbacken och hoppade därefter upp på cykeln för att ta mig snabbare framåt. Gick väl sådär. På nästa grusväg började jag rota efter verktyg i den 3.5 kg tunga ryggsäcken vi var tvungna att bära. Stannade för att skruva fast vajern igen och efter 30-40 sekunder flyger en grupp förbi. Hoppade upp på cykeln för att jaga ikapp och böka ner verktyget i väskan igen så den inte skulle bli för lätt.

Vi blev en grupp på 5 starka åkare. Tyvärr var jag den svagaste och blev tvungen att släppa i sista tuffa backen. Det blev därför en kamp i motvind över fjället. På högsta toppen var jag helt rökt. Då kom nästa 4 manna grupp ikapp. Jag slet mig med som hjulsugare. Vi var nästan 1.30 efter men det var dåligt samarbete i täten så vi kom ikapp med 5 km till mål. In mot avgörandet var jag så surrig i huvudet så jag gjorde taktiska missar och låg därför för långt bak i gruppen.

Nerför balletbacken som de främsta toppade 87 km/h förra året räckte inte mina cantileverbromsar till för vänstersvängen i botten. Jag for därför rakt igenom plastbanden och ut i motionsbanan. Bara att backa ut i banan igen och trampa i mål.

Bilder har jag inga fler en denna efter målgång. Nilsson syftar nog denna eftersom han ansåg att jag klådde Landströms tvätta cykeln med ny cykeltröja. Thor hade plockat ut en ny Assoshanduk för att doppa i en vattenpöl så jag kunde tvätta mig.

Vann gjorde Andreas Kugler från Schweiz tävlandes för Team Merida före Lars Ragnar Manengen från hemmaklubben Lillehammer CK. Lars Petter Nordhaug som enligt mig var största favoriten efter etappsegern nyligen i Irland runt kom 4:a.

Oj vilket mastodontinlägg/Darvell

Trötta kalaskillar

Efter en hård helg i Norge så var det 2 trötta Kalaskillar och en lite piggare Oscar som var ut och luftade skogsmopparna idag. Vi körde backtävlingar, freeride på mossberg och käkade blåbär. En helt vanlig avslappnad höstträning i Falun med andra ord. Mange var nog tröttast av alla idag. Inte så konstigt med tanke på att han tog i lite i lördags när han sladdade in på en 6 plats i Birkebeinerittet som gick mellan Rena och Lillehammer. Bilder och rapport från kungen kommer inom kort.

Nu ska jag kika på amerikansk cyclocross dokumentär, The Nine Ball Diary.

/ Nilsson

Storlöparn

Nilsson lovade imorse att han skulle springa. När det visade sig falla regn på eftermiddagen tänkte han ställa in. Jag och Jonas tykade han lite eftersom han med sådan självsäkerhet lovat detta. Det räckte för att han skulle ut för att plåga sig i 1.30 som dessvärre bara blev 40 minuter. Men det blev i alla fall en godkänd insats enligt mig och Jonas.

Såhär fin var han efter myrlöpningen. Sen bastade han manlig som han är.

Detta tog knäcken på hjältemontörn. Han har varit däckad i soffan i snart 2 timmar tror jag.

Oj det börjar lukta fint. Snart mat. Höres.

/Darvell

Livet i Storhytta Hafjell

Laddar inför Birken just nu. Det är mässa vid målgången i Lillehammer Fredag till Söndag så hela Kalaskontoret bor här i stugan. Med sig har de Gerd som står för maten och den är grym. Normalt är hon husmor på Kalaskontoret två timmar om dagen och pensionär på fritiden. Själv har jag med mig tre slavar, manager: Jonas, montör: Valpen och Jeppe.77: groupie. Så det här kan ju inte annat än bli succé. Dock verkar det bli hårt motstånd då Meridas LL-team, Lars Petter Nordhaug o.s.v. kommer att starta. Det ryktas även om att Edvald Boasson Hagen ska köra men det tror jag är föga troligt. Får han ens köra för Team Columbia?

Två fina hojjar som var riktigt skitiga nyss. Men "Montörn" fixade till glansen igen trots regn.

Som vanligt är "montörn" finklädd när jobb ska utföras.

Manager Jonas till vänster och Gerd till höger. Manageryrket är som synes lite mer stekigt än mekanikeryrket. På bilden steker han med en fruktkorg i knäet. Dessa fruktkorgar är inte billiga.

Körde sista 2.5 milen med Ole Christian Fagerli och Jeppe. Det sköt på fint därifrån och ner till mål. Mycket grusväg är det. Endast 2 partier går på stig och de kommer jag att bli tvungen att springa eftersom eliten startar sist, alltså hinner nästan 20 000 personer trampa upp spåret innan vi kommer.

/Darvell

Mys i myren

Länge sedan jag skrev här. Anledningen till det är att jag inte riktigt har haft motivation till det och att jag just nu inte blir särskilt glad av att cykla. Sedan 6 veckor tillbaka har jag varit trött och hängig och inte alls mig själv. Både på sadeln och utanför. För snart en månad sen var jag och tog blodprover och det visade sig att jag hade B12 brist. Det åtgärdades med vitamintillskott som jag tar varje morgon och kväll och har också gjort det i snart en månad nu. Jag känner mig inge bättre men har ändå fortsatt tävla i hopp om att jag ska piggna till och få tillbaka lite pang i benen. Tyvärr har det inte blivit så och jag bryter ner både kroppen och knoppen varje gång jag rejsar och blir ifrånkörd med ljusår av killar som jag vanligtvis brukar kunna åka åka ifrån. Därför har jag beslutat att göra lite annat än cykla på ett tag nu. Har börjar springa och styrketränar en del på Vibes. Idag var det myr-rugby med brorsan som gällde. Oerhört skoj.

Fyller på med mer info en annan dag. Nu väntas det Ice Age 3 med lillebruch.

Tjo bree.

Första och sista!

Ojoj nu är jag trött. Det här kan lätt rankas som det värsta jag varit med om. Henrik Öijer skriver om att jag hade ett tapp på näst sista mellantiden. Han skriver även att det är troligt att något hände.

Ja det som hände var att jag först väggade och fick släppa förbi över 10 damer som jag redan kört om eftersom de körde kortare bana. När jag fått i energi och cyklat tio minuter till låser sig bägge benen och jag blir stående med kraftig lårkramp. Efter en stund rullade jag iväg på lättaste växeln (22-34). Strax efter det kommer en till väggad Svensk, nämligen Lars Bleckur och gör mig sällskap till toppen. Där stannar vi och fikar. Jag drog 3 stora flaskor och Lars gjorde lika men stannade lite längre än mina 5 minuter. Publiken hade iaf roligt åt oss när vi stod där. Det skulle fotograferas och pratas tyska. Men här kom belöningen för allt slit, en grym och lång utförsöpa till mål. Ä nu orkar jag inte skriva mer just nu.

/Darvell

Pepp

Hm.. Dagens hån har smygit sig tillbaka till bloggen.

Idag rullade vi 50 min på banan. Vi trodde det skulle vara bara utför men spurtbackarna saknades på banprofilen. Känns som det kan vara bra skjut i benen imorgon. Lars Åke var förresten ute på löprunda igår. Han sprang vilse och blev påkörd av en tant. Men GPS är fortfarande helt onödigt. Det räcker ju att memorera några platser. Jo tjena, vi får se hur många langningar det bjuds på imorgon. Tanten då? Jo LÅ hade passat på att svänga precis innan hon skulle köra om. Hon låste frambromsen, vred styret, gick i backen, blev chockad och sa att hon kört lite för fort.

En galning och hans fingrar.

Avslappnad som få.

Åsa hugger in på en av spurtbackarna.

/Darvell

Totalekonomiresan

Med klass färdades jag och Lars Åke Östlin från Falun till Skavsta flygplats. Med klass menar jag såklart LÅs Totalekonomi, alltså en Audi 80 som såg sina glansdagar någon gång tidigt 90-tal. På väg ner pratades det mycket om hur skönt man åkte i hans A8:a, tur att han valde rätt bil för vår resa.

I Skavsta mötte vi upp med Micke "Reavagnen" Salomonsson och Lars "Kryddan" Bleckur. Bleckur var dagen till ära Schweizare. Micke hade bokat honom som det. Detta kan medföra vissa problem när man ska flyga. De två lirarna tog dock en kölapp till kundtjänst och löste saken. Att det inte kostade extra att sulla såhär när allt annat på Ryan kostar extra är en gåta.

Väl nere i Bratislava hyrdes en Vivaro buss med långa skåpet. Jag trollade fram GPS:en trots att LÅ inte gillar moderniteter. Tur att vi hade den då det var rätt rörigt när vi tog oss in till boendet i Graz. På vägen hämtade vi upp Åsa Erlandsson i Bratislavas grannby Wien.

På väg ur Slovakien beskådades en otrolig skörd av vindsnurror. Om min Totalekonomi till kamera hade haft vidvinkel hade ni kunnat beskåda hundratals i samma vy. Tänk att köra vindkraftverksräknartävling här..

Har han inte snott Hans Olovs shorts? Men det är fashion just nu. Likaså är plastklockan, dock är inte klockan på bilden tillräckligt färgglad.

I Graz har vi inkvarterat oss i nått slags studentboende som organisationen fixat. Bra skit att kunna laga mat själv. Vaktmästaren som är vår kontakt här hade ställt upp munkar, kaffe och en halv pall toarullar när vi vaknade i morse. Han är snäll han.

Vid 12 tiden drog vi iväg för baninspektion. Backigt är det. Lite halkigt och brant utför. Jag gillar allt detta.

Ps. Nilsson sitt inte på händerna, de kan bli blåa och tvångsamputeras. Blogga istället.

/Darvell

Länge sen sist.

Tror jag väggade senast förra hösten. Idag var det dock dags igen. Dålig tajming för felkörningar och väggen. Har en miljon saker att hinna med innan avfärd mot Skavsta och Graz imorgon.

Bilden tagen efter Tempo SM. Men hur fan ser kroppen min ut i den vinkeln? Foto: Daniel Asplund

Jag fick med mig Oscar ut idag. Glada miner och massa fjoll i början av passet. Sen började Oscar klaga på hög puls och stumben så vi stannade i Gustavs för fika. Vi planerade för en lite annorlunda runda över Långshyttan. Efter vi passerat rakt över Gävlevägen sket sig dock allt. Vi hade redan lite väl mycket på klockan men ville ändå köra grus hem. Här började eländet med återvändsgränder. Jag var övertygad om att jag lyckats ta mig hem på de vägarna för en massa år sedan. Antagligen var det fel för vi testade det mesta innan vi gav upp. På väg tillbaka från sista granden är Oscar trött. Uppe på riksvägen igen lägger jag mig å borrar så vi ska komma hem. Körde lite för hårt dock. När jag frågar Oscar om det går bra så mumlar han om att han var toktrött, väggad alltså. Jag sänkte farten och tog det lugnt när det lutade mot. Han hängde i fint och med 4 km kvar till Hosjö känner även jag av lågt blodsocker. Han märkte nog att jag var trött för han sa att längre än till Vivo Hosjö kommer han inte. Väl där så går han in och drar kortet. Kommer ut med Cola, kakor och apelsiner. Apelsinerna fattar jag inte riktigt men det är väl hans grej eller liknande. Därefter var det finben hela vägen hem.

/Darvell

Bilder CykelVasan

Efter en jävla massa slit har jag lyckats få in bilderna. Inte i det formatet jag vill ha dom i men ändå. Det går tydligen inte att ha bilder som är bredare än vad de är höga i vår blogg. Nån som har nått tips?

Team Kalas langningsmaffia Foto: Klas Darvell

Täten in mot Mångsbodarna. Jens passade på att duscha redan här eftersom han ändå skulle stå med bruten kedja någon mil senare. Foto: Klas Darvell

En sliten Nilsson på samma ställe. Foto: Klas Darvell

"Men vad gör ni där borta? Jag når ju inte flaskan härifrån." Men Team Kalas har beställt en förlängningsarm till nästa år för att lösa problemet. Foto: Klas Darvell

Random korsning efter banan. Foto: Klas Darvell

En till korsning. Blir bäst bilder i just korsningar eller så är det enda stället fotografen hinner med att få motivet i fokus. Det händer inte ofta vid rörliga bilder kan jag säga. Foto: Klas Darvell

Lasse Strand försöker lifta mellan kontrollerna Ingen av oss i täten hade dock kraft nog att ha honom på pakethållaren. Foto: Klas Darvell

En bildserie blir aldrig komplett utan den mediekåta Oscar. Här gör han sitt bästa för att hålla munnen stängd men lyckas inte riktigt. Foto: Klas Darvell

Inga stängda munnar här inte. Men mer syra i benen än ett helt fotbollslag lyckas samla på sig på ett helt år. Vad som skedde strax efter fotot är taget har i alla fall jag glömt. Foto: Klas Darvell

Förlorarens enda tröst, R2! Foto: Klas Darvell

Öj kolla grabbar va långt in i näsan jag kan stoppa fingret. Visst ser dom impade ut? Foto: Klas Darvell

Jaha en paparazzi är framme och fotar min cykel. Ergonomisk ställning eller är det hans hållning bara? Foto: Klas Darvell

Prispallen som saknades. Vi fick istället krypa ner på knä, jag och Palmberg lite djupare än Wengelin.. Det gjorde ont i stumbenen. Foto: Klas Darvell

/Darvell

CykelVasan

Ja då är den första CykelVasan avklarad. Det var brutal fart från start trots att banan var lättåkt. Åkare åkte av till höger och vänster hela vägen till mellan Evertsberg och Oxberg. Vissa var bara trötta men de flesta fick cykelhaverier strax efter Evertsberg. Varför så många fick problem på samma ställe vet jag inte men det smyger kanske runt troll i skogarna där. Jag, Palmberg och Wengelin klarade oss. Vi fortsatte i hög jämn fart mot målet i Mora. Wengelin körde så hårt i uppförsbackarna att Palmberg hamnade lite efter ibland. Men aldrig så långt efter att han inte kunde komma ikapp igen.

Med 5 km kvar tyckte jag Palmberg hade börjat mygla lite väl mycket eller att han bara var för trött. Jag tog det säkra före det osäkra och lade in en rejäl stöt. Palmberg var visst trött för han släppte direkt. Förhoppningen var även att jag skulle bli av med Wengelin men han var tokstark så hur mycket jag än försökte så var vi båda med in mot spurten. Med några hundra meter kvar saktade han in och då passade jag på med ett försök att avgöra. Hade länge en lucka men han bet sig ikapp. I sista rondellen tänkte jag att nu får det bära eller brista. Satte högsta fart mot mål och han hade problem att komma upp jämsides men de sista metrarna fick han en jäkla fart och passerade mållinjen ett par dm före mig. 2:a är väl ett bra resultat men dessvärre kommer jag aldrig vara särskilt nöjd över det. Men Wengelin var stark som bara den och helt klart värd segern.

Jag försökte mig på ett blogginlägg igår. Bilderna jag försökte få in hamnade dock felvända hela tiden så jag gav upp. Ett inlägg med bilder kommer förhoppningsvis idag.

/Darvell

Cykelglädje

Jag och Valpen piskade cross-stigar i 4 timmar idag. Halvägs landade vi i Nilssons stuga i Krusbo för fika och kika på en BMX hans bror Johan skulle köpa. Jag föreslog att han skulle skaffa en Haro Bike. Ynglingen Johan hade dock inte koll på detta "old school märke" som han kallade det. Haro är väl inte så hett nu kanske vad vet jag. Men jag har för mig att Dave Mirra och Mat Hoffman körde på dessa cyklar på min tid och dessa herrar kunde sin sak.

Dagens pass var i alla fall grymt. Vi tävlade i att klara uppförsbackar. Sån tur var så blev det 2-2 så ingen började grina. Passet avslutades med något som är ännu grymmare än cross-stigar nämligen freeride helt utan stig. Vi hittade en rejäl mossbeklädd kulle på ca 50 hm att leka på. Shit va kul det var och terrängen var asfin en bit upp men blev lite knivig i botten eftersom det var lite väl mycket sten. Det är sånna här pass vi behöver för att hålla cykelglädjen uppe såhär i slutet av säsongen.

Nu till helgen kör vi Cykel Vasan. Det ska bli riktigt skoj. Det ryktas om att två grymma herrar ska samarbeta Kan bli riktigt farligt men vi är väl förberedda och kommer definitivt ge dom en match. Därefter tar Nilsson en lugn helg medans jag åker ner till Graz för marathon VM. Där blir det mycket höjdmeter och brutal fart. Ser fram emot detta.

/Darvell

Mr. Stum

Jaha då var Bern över för denna gången. Valpen började dagen med att titta på ett tomt bakdäck. Men det löstes enkelt. Frullen var framdukad nere i matsalen och det finns inget som gör honom så glad som mat. Tänk också på att det var buffé. "Åh inte nog med att det är finfrulle, man får ju äta hur mycket man vill".

Ett par timmar innan start rullade vi iväg till en mack för att skjuta på däcket igen. Vi avverkade några mackar innan vi lyckades hitta en passande kompressor. Vi(han) lämnade nämligen adaptern på gårdagens mack. Lastade in åket vårt i ett P-hus intill linbanan som skulle ta oss till tävlingscentrum. Strax efter oss gled stäkarn Calle Friberg från Stäket in. Vi snackade lite och stekte av oss benvärmarna.

Ja rejset då. Bra eller dåligt? Inte vet jag. Eller ok, bra start och sedan helförsurad. Jag fick fritt spår i starten och tog mig enkelt upp till topp 10 från att startat som 40-50e man i första backen. Tre startvarv på en gräsmatta avverkades. Tyckte jag höll igen en hel del och kom ändå ut från varven som 6-7:a. Bakom tröttingen Absalon. Jag sög hans hjul ett halvt varv tills jag gick från finben till skitben på nån sekund. Jaha så länge räckte dom tänkte jag och försökte hitta mitt eget tempo. Synd bara att det tempot var ungefär en tredjedel av alla andras. Efter 2 varv hade jag fortfarande inte återämtat mig så för att inte vara ivägen för andra så klev jag av.

En erfarenhet rikare blev jag i alla fall. Nu vet jag hur fort jag vill kunna köra i 7 varv. Senare i rejset gasade Absalon på och sopade enkelt hem segern före Flückiger. Nilsson blev 42:a, Calle Friberg 18:e och Emil Lindgren låg 5:a efter 3 varv men punkade ner sig till 17:e plats.

/Darvell

Vilket U-land.

Vikken skit. Svejtsarna är riktiga galningar. Dom går rakt fram när dom går på stan, ingen respekt där inte och maten är svindyr. Men. Dom kan det där med rejäla, ordentliga och roliga mountainbike banor. Idag var det riktigt kul att cykla igen, var ett tag sen sist jag kände suget. Både jag och Mange började jämföra banan med banorna vi körde när vi var ner och körde cykelcross i början av året i Belgien. Det är lerigt, svårt och hur kul som helst. Men. Det är också höjdmeter så det står härliga till och livsfarliga träbroar, som jag för övrigt var nära att halvt slå ihjäl mig på idag. Dessutom har vi redan tagit 3 segrar idag. 3 st pumpa-upp-slangdäck-med-vätska-på-amatörtryckluftspumpar-på-mack-segrar. För nog fan känns det som en seger när man tillslut efter 30 min slit lyckas få upp dom där däcken med ett pang. Vi firade med att köpa kakor, hemlig dryck och godis på macken. Gött.

Nu ligger vi och halvsteker på vårat höglönehotellrum och längtar tills vi ska piska Absalon i leran imorn. 

Bjuder som vanligt på lite fräscha, snygga och aktuella kort.

Kunde inte låta bli att lägga upp den här. Kortet är taget påväg hem från Raumerrittet och Norge tidigare iår. Fattas bara en raggarbil och en snus..

Mange softar i vårat lyxrum. Sängarna är så sköna att vi ska köpa varsin när vi kommer hem.

Precis som Jens så är våran största passion här i livet socker.

Guld eller inget.

Livet i Bern.

Vi anlände igår till ett asvarmt Zürich. Hyrde en Benz. Fick kartpanik. Köpte en GPS. En sådan behöver vi i alla fall och den var billig trots att vi är i ett höglöneland. Jag hade bokat det billigaste hotellet jag hittade i Bern. Holiday Inn blev det. När vi anlände såg det inte så låglöne ut faktiskt. Grymma rum med supersköna sängar och lyxfrukost är något vi gottar oss i när vi inte parkerar om bilen.

Hotellet är en del av ett köpcentrum modell större. Så parkeringshusets regler passar oss dåligt. Eller är det bara Schweizare som tänker helt bak och fram? Man betalar nämligen 0.20 chf/timme för de tio första timmarna, 1 chf/timme för de kommande 10 timmarna och därefter 5 chf/timme. Vi började med att stå över 20 timmar men nu har vi satt oss in i Schweizarnas tankesätt. Så från och med nu kör vi max 20 timmars cykler.

Det var över 30 grader i skuggan igår och idag har det regnat hela förmiddagen. Eftersom vi är överkänsliga mot regn så har vi inte rullat banan än. Men nu har det varit uppehåll ett tag så om en kvart åker vi till banan.

/Darvell

Hård helg!

Den här helgen känns minst lika hård som ett tufft etapplopp på landsväg. Men sen har jag ju bara kört 5 dagars som värst. Helt slut nu och ska bara få i mig lite käk innan min planerarade däckning.

Fredagens Showrace i Halden var ingen rolig historia för mig. Kände mig tokstum från start till mål och lyckades aldrig ansluta till tätgruppen på 4 pers. Nötte på som ensam 5:a men på sista varvet kom Seglarn och en Dansk ikapp. Jag klarade att hänga på men hade inte höga förväntningar inför spurten. Men jag fick ett kanonläge in i målbacken så jag lastade på allt jag hade och kämpade därmed till mig 5:e platsen. Kul att jag tog spurten i alla fall. Vann gjorde Emil Lindgren genom att på ett snyggt sätt lämna de andra bakom sig mot slutet.

Lördagen startade med frulle kl 05:30. Toktrött efter att ha sovit dåligt under natten och sen tävling på fredagen. Hade inte stora förväntningar på bra ben innan start men en mil senare kändes det riktigt bra. Efter cirka 2 mil skapade Emil en lucka i ett skogsparti. Jag låg på hans hjul och var inte sen med att gå upp och bomba på den kommande grusvägen. Luckan växte sakta men den lyckades fint. Efter halva loppet lyckades jag sopa hem Gränsspurten. Vi hade då utökat till över minuten. Vi samarbetade väl och med 1,5 mil kvar hade vi 2.15. Då kände jag att det var vi som skulle göra upp om segern. Spurten drogs igång och jag hade kanonläge bakom Emil inför sista kurvan. Planen var att gena över gräset i sista böj och komma förbi. En chansning som inte gick hem. Hade nog lyckats komma förbi om jag inte dragit ur pedalen i det lite stökiga gräset. Men det är trots allt svårt att sia om hur det hade gått sista 50m. Emil hade fin fart genom kurvan och hade kanske kommit förbi igen. Emil förtjänade helt klart segern efter riktigt snygg och stark körning. Spurten om tredjeplatsen stod mellan 9 pers. och Nilsson sopade hem den med de fina spurtbenen han har. Riktigt kul att han kör så bra nu när han haft lite sämre form och dåliga B12 värden.

I helgen var det dubbla Sverigecuper i Södertälje. Jag stötte redan efter en mil och det var riktigt nära att loppet slutade kort därefter. Jag flög nämligen långt, högt och totalt okontrollerat i ett omärkt gupp på banvallen. Jag hade bakhjulet högt över framhjulet när jag landade. Gaffeln bottnade och det knakade i hela cykeln men jag räddade upp situationen. Därefter blev jag själv med 3 Team CRT cyklister. Ogynnsamt läge för mig om man säger så! Jag klarade dock att hänga med och spurtade in som tvåa efter Wengelin. Säkrade därmed cupen totalt. Helt klart nöjd med dagen.

/Darvell

Kalas på Grenserittet!!

Foto: Ulf Nilsson

"Bröderna" Piff och Puff:s besök i Norge har blivit något av en Succé 2009.
1:a & 2:a på Raumerrittet i juni, som i många ögon berodde på svagt motstånd... Har i dag fått en knäpp på näsan att det inte var en tillfällighet!

Med den absoluta toppen från Sverige och Norge placerade sig Team Kalas som 2:a och 3:a på det mycket prestige fyllda Grenserittet. Segrade gjorde Emil Lindgren.

Härligt Darvell att du fortfarande presterar i yttersta topp (2:a)… Men viktigast av allt för teamet denna helg är nog att "killen med så j**la mycket pang pang" Nilsson (3:a) åter verkar har hittat formen. I skrivande stund sitter de förhoppningsvis och sover i en SAAB mellan Halden och Södertälje. Om det inte är mat paus...

I morgon är det Kalas Cup i Södertälje. Hade gärna varit med denna helg…

//Jonas, Kalas