Jag har tagit mig ner till crossens hemland ännu en gång. Närmast på programmet står världscup i Lievin och efter det möter jag upp med landslaget för en C2:a i Holland, världscup i Hoogerheide och avslutningsvis VM i sandiga Koksijde.
Resan hit gick riktigt bra men var stundtals riktigt svettig. Eftersom landslaget möter upp om några dagar så tog jag beslutet att flyga ner och till flyget åkte jag tåg. Svetten lackade redan när jag skulle ombord på tåget... Två cykelväskor på över 25 kilo är inte det lättaste att hantera. På stationen i Falun hade jag visserligen hjälp av Isabelle som kunde vakta väskorna undertiden jag släpade cyklarna mellan bilen och tåget.
När svetten väl torkat var det bara att börja fundera på hur jag ska få av skiten från tåget. Jag fick av dom och var sjöblöt direkt så jag tog av mig dunjackan innan jag började lassa upp väskorna på en vagn. Vagnen välte 3-4 gånger innan jag fick packningen att ligga säkert. Rullade med knakande vagn 100m till hissen, av med väskor, in med allt i hissen, ur med allt, packa på vagnen igen, pressade ut skiten genom den där löjliga spärren SJ har vid Arlanda, den är inte anpassad för oss med packning men det gick, vidare till incheckning som faktiskt gick smidigt trots lite övervikt.
Trodde det skulle bli samma svettiga visa när jag skulle från bagageutlämningen till hyrbilen men i Bryssel hade de väl tilltagna hissar där det bara var att rulla in vagnen med all packning. Hyrde dessutom en stor fin bil där packningen dansade in hur lätt som helst. Rullade nästan ljudlöst fram på Belgiens gropiga betongvägar och tog mig till boendet på mindre än en timme utan GPS som jag lämnat kvar i Sverige. Vad det var för bil..? Ja en Cittra såklart. Kände mig som hemma redan vid guppet ur parkeringshuset. För er som inte varit med så länge så äger jag en Cittra som jag dunkade massa mil med innan Kalasbussen. Nu står den dock och förfaller ute i Skuggarvet utan att någon bryr sig om den.
/Darvell
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar