Lvg-SM (fikatur-SM) och Solleröloppet

Vi börjar med det här att jag och Isabelle åkte över 120 mil till Åstorp utan att ens vara med i tävlingen...

Jag har varit med gått med "morgongruppen" några tidigare Lvg-SM men bara blivit trött och stum av det. Så i år liksom förra året så höll jag mig högt men mer passiv första delen av loppet. "Morgongruppen" gick iväg och såg väl helt ok ut. Inget proffs med och Micke Olsson var det starkaste kortet i gruppen, i och för sig så har han visat form att vara minst lika stark som de starkaste senaste tiden men ändå.

Uppför banans värsta backe. Foto: http://thesummitmtb.blogspot.se

Gruppen fick hutlöst med tid, hörde 10 minuter eller nått sånt. Ett seriöst försök gjordes att gå ikapp av Balck och Edvin Wilsson men de kom aldrig närmare än ett par minuter. Även jag var iväg på en utflykt med ca 6 varv kvar. Hade ett par åkare med mig och hörde 3 minuter upp från sidan av banan så jag trodde jag satt riktigt bra till om det kom ikapp starkingar bakifrån. När vi varit loss i 2-3 varv så förstod jag att det var 7.30 till täten och 3 till den jagande gruppen.

När klungan kom ikapp var den splittrad och jag trodde inte ens det skulle bli körning för att försöka komma ikapp ledargruppen. Men det blev körning med ett par varv kvar. Detta var dock på tok för sent och vi var aldrig nära. Jag gick i mål som 15 man och det är väl lagom bra men jag ville vara med och tävla då jag kände att benen börjar bli riktigt bra nu.

Vem bär ansvaret..? Inte bara proffsen skulle jag vilja säga! Alla som sitter i klungan väntar bara på att de ska köra ikapp och ja det ska de väl tillslut men då måste de lag som inte är nöjda med vad som finns i utbrytningen sätta proffsen och sina egna toppåkare i en position så att de tror sig kunna köra ikapp och ändå kunna vinna.

Optimalt vore antagligen att se till att täten inte har mer än ca 4 min med 2-3 varv kvar och då börjar proffsen stenhårt, hämtar in täten i sista eller näst sista backen och där visar de sin styrka genom att göra mos av det som finns kvar av klungan.

Jag och Nilsson snackar med vinnaren Christoffer Kvist. Foto:  Sören Kvist

Solleröloppet var inte heller någon lyckad historia för mig. 2 av 4 varv kom jag, Landström och Krippe loss. Krippe åkte av vid Gesunda men jag och Landström trummade på i partempo tills det var mindre än ett halvt varv kvar. Vacchi fick halva klungan att gå runt för att hämta in oss så det var inte så konstigt att vi blev upphunna.

Ställde nu in mig på att hjälpa Nilsson eftersom att jag hade rökta ben. Det blev dock ändrade planer när han  sa till mig med 2-3 kilometer kvar att han hade kramp.

Jag drog på en liten rökare innan sista kurvan och fick en riktigt bra lucka. Dessvärre förstörde en ledarmotorcykel hela dagen för mig då han körde så sakta genom kurvan att jag blev tvungen att gå om på yttern och hamnade dessutom ute i gräset. Tappade typ 10 km/h i fart och accelerera i en uppförspurt är gör man inte om man inte är typ dubbelt så stark som dom bakom...

/Darvell