Det var på tiden. Eller?

Nu har jag äntligen orkat lyfta upp Nilssons tunga Delldator från golvet och ner till receptionen där internet är tillgängligt. Här nere tränas det och fikas såpass mycket att vi nästan är trötta dygnet runt. Eller ja så illa är det inte men tiden försvinner iväg snabbt på något konstigt sätt.

Tävlingarna är inget jag varit speciellt nöjd med hittils. Och ja jag vet att det är bättre motstånd i år. Men det krävs inte särskillt avancerade verktyg för att räkna ut att jag är långsamare än förra året. Dock gör det inte så mycket eftersom det är ett tag kvar till den "riktiga säsongen". Helgen gick dock ok. Prologen var jag överraskande långsam på. Blev 30:e man. Lördagens point to point punkterade jag bort en möjlig topp 10 och sedan blev jag 12:a på söndagens XC.

11-12 timmar har jag varit ute på vägarna de senaste två dagarna. Mycket? Japp men nu är det dags att få lite volym och cykelvana. Bleckur har dock förgyllt passen. Först ska han inte fika. När han är lite tröttare är det ok med "ståfika". Är han riktigt trött sätter han sig ner även om han inte erkänner för folk som inte sett det. När han är väggad mumlar han om sin säng och orkar absolut inte bromsa trots stökig stadstrafik. Jag tror inte ens han tittar längre fram en ett par meter i dessa lägen. Man kan säga att han är riktigt fin när han är trött. Det ska dock tilläggas att det var många trötta ben på gårdagens tuffa bergsdistans. Sista timmen hade alla "surben".

Nu har vi bytt stekaren Jeppe 77 mot en annan nämligen broder Nilsson, Tom Nilsson. Bägge funkar fint i Kalasboendet. Jeppe pratade såklart i ett som många vet. Tom han har varit beredd med pastan efter varje pass hittils. Vi borde skämmas när vi inte blandat proteinshaken efter att han gymmat. Vår norske teamkollega Ole har mest visat hur man fikar/surfar snyggt (trots att han använder Mac) eftersom han först skadade handen och sedan blev sjuk. Nu är han dock ute och tränar igen. Man kan säga att vi är ett grymt gäng som alltid här på Cypern.

/Darvell