Birken mm.

Nu har jag äntligen lyckats fixa en internetuppkoppling. Kommer bli bättre med uppdateringar med andra ord.

Mange är i hamburgerlandet och cyklar snabbt som satan. Själv har jag varit över till grannlandet Norge och kört Birkebeinerittet. Nio mil på grusvägar och rejält leriga skogspartier mellan Rena och Lillehammer. Att man dessutom ska över ett fjäll i 3 grader och spöregn gjorde inte loppet lättare. Kändes hur bra som helst fram till halva loppet, då försvann känslan i händerna och förmågan att hålla i styret. Fick varken i mig dryck eller gel men kroppen kändes bra ändå och jag tänkte att bara jag hänger med in mot mål så kan jag vara med och göra upp om toppplaceringarna. Två mil senare och med sju mil körda började jag bli helt snurrig och skaka tänder fast jag cyklade på i maxpuls. Då beslutade jag mig för att kliva av. Däckade av i bussen från fjället och ner till målområdet. Har aldrig mått så dåligt eller frysit så fruktansvärt mycket.

Birken är ett jäkla arrangemang och det är mäktigt att se hur stort cykelsporten är i Norge. Bara det att tävlingen sänds fyra timmar på NRK är ju ett bevis på hur stort cykel är.

Har haft en bra vecka med träning och jobb. Imorn bär det av mot Varberg och Bockstensturen.

/ Nilsson