30 sekundare med tankeställare

Minus 8, stålande sol och medvind. Så började mitt pass idag med sikte mot ett fik några mil utanför Umeå. Efter en kanelkringla och en kopp kaffe började jag min hemfärd mot Umeå och började riva av 30 sekunders intervaller. Känslan i benen var helt ok och motvinden gjorde det ännu jobbigare men jag matade på och kände den där sköna känslan som ibland uppstår när man tränar och känner hur endorfinerna strömmar till och man drar på smilebanden och tänker - fan det är ju detta jag borde göra varje dag. Träna på förmiddagen, dra en fika, solsken och living the life. 

Sen helt plötsligt ser jag en massa blåljus, flera poliser, en timmerbil i diket och stora spår av olja på vägen. Jag stannar till och pratar med en polis som säger att det är ok att cykla vidare om jag håller mig till kanten eftersom det är en massa glas över hela vägen. Konstigt hinner jag tänka för timmerbilen ligger ju i diket i snön. När jag börjat cykla och närmar mig timmerbilen ser jag en personbil mitt på vägen, hälften så stor som den ska vara och med totalt intryckt vänster front. Tur hinner jag tänka, att man sitter och kör på höger sida, personen klarade sig nog. Sen slår det mig. Det gör man inte alls, man kör på vänster sida. Helvete. Jag cyklar bara 2 meter ifrån bilen och jag ryser till och känner en obehagskänsla. Hoppas på nått konstigt sätt att föraren hann slänga sig ur bilen innan de small eller hann flytta över till passagerarsätet. Jag har ingen aning om hur det gått för personen eller personerna, det kan ju ha varit fler. Det enda jag vet är att det gav mig en ordentlig jävla tankeställare. Från minus 8, strålande blå himmel, kanonkänsla i kroppen så ville jag helt plötsligt bara stanna upp och försöka förstå. En fullastad timmerbil och en liten personbil rakt emot varandra,  jag ryser till. De sista två 30 sekundarna var svåra att gå all in på. Tankarna fanns någon annanstans.

Bild från vk.se

När jag var yngre tjatade alltid mamma på mig att jag skulle ha reflexväst när jag cyklade/sprang eller vad jag nu tränade. Jag tyckte hon var töntig. Nu förstår jag dig mamma. Idag hade jag reflexväst, även fast jag cyklade mitt på dagen. Det känns bäst så. Ni som läser det här har säkert en massa anledningar både för och emot reflexvästar. Jag inser mer och mer att det inte finns så många anledningar emot. Dagens händelse gjorde mig ännu säkrare på att kan jag synas bättre, då tänker jag göra det. Det kan rädda mitt liv. 

Jag brukar skilja på jobb, fritid och cykling. Men är ni intresserade av en reflexväst som är gjord för träning i alla dess former. Hör av er till mig på mattias@original.se

Det är en Swixväst med 3 fickor baktill och funkar kanon för såväl skidåkning, löpning, cykling, promenader och allt annat.

Ta det lugnt, både i bilen och på cykeln och var rädda om varandra!

/Nilsson