Paradiset i Umeå

Dagarna uppe i Umeå flyger förbi. Har hunnit med en hel del längdpass och två cykelpass. Elljusspår, Winnerbäck i öronen och kanske Sveriges hårdaste milspår är verkligen rogivande. Var nästan så att jag blev sugen på att ställa upp och köra Engelbrektsloppet i Norberg på söndag. Men fick höra av Kalas-Jonas att det var 6 mil. Då insåg jag mina begränsningar..

Om dagens cykelpass kan jag berätta att jag befann mig i paradiset under en timmes tid. I måndags körde jag ett fint distanspass innehållandes några timmars skoterled lika stor som E4an mitt inne i skogen. Men nog om det. Idag när jag skulle köra samma runda insåg jag att nattens snöfall på en dm nysnö gjort skoterleden ofarbar med cykel. Så jag svängde åt andra hållet och lyckades komma ut på en fin moddig grusväg. Efter ett tag kom jag till det största sandtaget jag sett. Till min glädje så kryllade det av dumprar, bulldozrar, grävmaskiner och traktorer. Mitt ute i skogen. Mumma. Körde vidare och kom in på en grusväg som visade sig vara en anslutningväg mellan det första sandtaget och ett annat. Blev omkörd och mötte en ny dumper var 50 meter. Underbart. Blev som ett barn på nytt. Sen insåg jag att dom hade stenar stora som halva bilar på flaket och körde i 50 knyck på en gropig grusväg. Här och där låg det nån tappad sten i diket och jag gjorde det kloka i att vinkla av på en annan väg innan jag blev dumperkrossad.

Riktigt såhär stor vara dom inte, men en halv sådanhär.

Förresten alla ni som undrar var Mange tagit hus. Hans PC har än en gång tackat för sig och numera ägnar han kvällarna åt att lägga patiens med grannen Elsa 78 år.

/ Nilsson