Kittade upp finingen med nya vajrar, höljen och vit styrlinda inför helgen.
Plockade ur en sten ur knäet som suttit där sedan SM i Kumla.
Efter detta var jag redo for Kasteelcross i Zonnebeke. Banan var helt befriad från dränering, så den var tungåkt, svårbemästrad och cykelbyte varje varv. Jag fick starta i led 2, passade såklart på att ställa mig bakom Stybar... När man får starta såhär långt fram så finns det helt plötsligt en massa plats att cykla på. Bara att trycka på det man har i stället för att siksacka fram. Jag har tränat hårt den gångna veckan och dessutom tre specialpass för starter. Det hade gett resultat... Drog ut på första varvet topp 10 och höll mig där nästan hela varvet. Då precis när jag satt mig bekvämt så får jag ett sjujäkla kast och åker ut i banden. Har maximal otur och lyckas kila fast framhjulet bakom en påle och styret i bandet, som inte är av plast här nere utan liknar mer säkerhetsbälten... Förlorade typ 25 placeringar i ett huj.
Lite tungkört.
När jag fick loss cykeln var det bara att jaga som jag alltid får göra. Kände dock ganska fort att motivationen sjönk allt längre tävlingen pågick. Kom i mål som 21:a med mer att ge alltså. Så det gjorde gott för psyket till världscupen dagen efter.
/Darvell
Bra där, det verkar lovande inför vm. Hela Svearike håller tummarna.
SvaraRadera//Patrik E