Ultimata väggningslåten

3 gel, 1 bulle med extra mycket sliskig hallonsylt, 2 koppar kaffe med 6 sockerbitar, 2 Enervit "snask-bars", en dubbelsnickers, 750 ml starkt blandad Enervit sportdryck och en 0.5 liters cola. Och en kexchoklad i reserv som aldrig brukades. Där har ni mitt intag under 4 timmar och 40 minuters cykling under denna dag. Behöver jag säga att jag väggade 3 gånger och behövde krypa långt, långt ner i källaren för att hämta den där förbannade hallonsylten för att överhuvudtaget överleva.

När man är ensam med endast en isig väg, dyngblött underställ, inga solbrillor, mycket snor, inget backslick och så mycket motvind att det kändes som Lassi Karonen och Johan Mieto stod en meter framför mig och blåste allt dom kunde samtidigt, så går det en och annan tanke genom huvudet. Gick nog igenom hela telefonlistan över vilka jag kunde ringa och be om skjuts hem utan att det skulle komma ut i cykelsverige. Jeppe L? Nej då får hela cykelfalun höra historien. Morsan? Nej det kommer fram förr eller senare. Brorsan? Typiskt, i Thailand, just när man behövde honom som mest. Slutade med att jag klämde den där sista gelen och hoppades på övernaturliga krafter och att Magnus helt plötsligt från ingenstans skulle komma från något skoterspår längs diket och helt sonika erbjuda sin rulle. Har nog aldrig längtat så mycket efter hans bakhjul, någonsin.

Under sommaren och med smaldäckshojen tar sträckan Milsbo-Falun runt 50 min - 1 timme med motvind. Idag tog denna förbannade sträckan 1 timme och 40 min.

Men under de sista 40 minuterna när gelen var ursugen till sista sockermolekylen och sportdrycken var ett minne blott kom den, låten som räddade mitt liv. Sator - I wanna go home, lät som det bästa som någonsin gjorts helt plötsligt. Tack rockklassiker och Sator. Ni gjorde så jag överlevde denna dag.

/ Nilsson