Timmen innan: Tankar som grundar sig i "usch ska jag verkligen köra" slåss med tanken "det står i programmet". Såklart utvecklas dessa tankar till bra mycket komplexare system och kan pågå hela dygn i värsta fall. Sån tur är kommer jag nästan alltid fram till att träningen ska genomföras.
Intervall 1:
Första minuten: "Oj det känns bra det här!"
Andra minuten: "Första minuten går alltid lätt." "Andra minuten känns också ganska bra, kommer nog att klara det här passet."
Tredje minuten: "Ajfan kommer nog bli ett tufft pass."
Fjärde minuten: "Jag kommer i alla fall att klara den här intervallen." "Fan vad syra jag har, 10, 9, 8, 7.... yes!"
Intervall 2:
Första minuten: "Oj inte sämre än såhär, det här fixar jag."
Andra minuten: "Det bränner lite, få se hur minut tre känns?"
Tredje minuten: "Det här går inte, ska jag sluta trampa?" "Fan benen går inte runt!" "Fjärde minuten klarar jag på vilja"
Fjärde minuten: "En minut kvar, nu jävlar är det bara vilja och nedräkning."
Intervall 3:
Första minuten: "Fy fan dålig känsla redan första minuten, kommer bryta den här intervallen."
Andra minuten: "Nej för fan inte bryta, stå ut, stå ut!"
Tredje minuten: "Nä nu måste jag slå av!" "Håll blicken högt och fantisera om någon tävling som gått bra."
Fjärde minuten: "Neeeeeeej inte tänka på när du blev avställd senast." "Äh skit i det, bara 30 kvar, 20, 10, 9, 8.... Åh fy fan"
Första minuten: "Fy fan dålig känsla redan första minuten, kommer bryta den här intervallen."
Andra minuten: "Nej för fan inte bryta, stå ut, stå ut!"
Tredje minuten: "Nä nu måste jag slå av!" "Håll blicken högt och fantisera om någon tävling som gått bra."
Fjärde minuten: "Neeeeeeej inte tänka på när du blev avställd senast." "Äh skit i det, bara 30 kvar, 20, 10, 9, 8.... Åh fy fan"
Intervall 4:
Första minuten: "Ok nu har jag klarat mig hit, den här tar jag bara jag bestämmer mig!"
Andra minuten: "Åh helt syrafyllda ben redan nu, ingen idé det här." "Äh skärpning nu, jag har inte dragit ned på effekten" "Klarar nog det här om jag går ned 1-2 rpm"
Tredje minuten: "Men vafan det var ju helt onödigt, är ju lika slut i alla fall." "Skit i rpm och watt, måste klara det här" "Men vafan det går för tungt kommer inte upp i kadens igen..." "Men nu kan jag väl lägga av med gott samvete?" "Nej nu är det ju bara målrakan kvar"
Fjärde minuten: "Dra runt benen!" "Titta inte på klockan." "Nu är det nog bara 30 sekunder kvar... Fan det är ju 45 kvar, går aldrig!" "Åh 30 sekunder kvar, spurta!" "Sluta inte... 10, 9, 8.... Åh fy fan jag svimmar nog. Yes, jag klarade det!!"
Rullning: "Uh det här gick ju ok, inget rekord men ok i alla fall."
Duschen: "Svimfärdig halvvägs måste sätta mig på en stol och vila ett tag." Efter tio minuter reser jag mig. "Måste blanda Enervit R2." Håller samtidigt i diskbänken, sätter mig därefter och sveper innehållet. 10 minuter till går och jag tar mig mot duschen. "Det snurrar fortfarande, måste vila handen mot väggen." "Kom igen nu, duscha snabbt så jag kan sätta mig igen"
I soffan: "Sådär nu är det över!"
Vissa tror faktiskt att vi som satsar på idrotten tycker det är roligt att träna... Ok man kan känna tillfredsställelse efteråt men själva träningen i sig är inte rolig. Teknikträning och lugna rullpass är oftast den "träning" som är trevligast under själva träningen. Oftast är det då umgänget med kompisar som förhöjer passens trivselfaktor
Jag drivs att träna hårt för att nå mina mål helt enkelt! Detta tror jag är gemensamt för dom flesta elitcyklister...? Jag kommer direkt att tänka på ett par undantag som möjligtvis njuter av själva träningsplågan. Vid närmare eftertanke tror jag inte ens de njuter av mjölksyra och hård träning så jag struntar i att hänga ut några personer. Häng gärna ut er själva om ni nu har dessa drag!
/Darvell
Första minuten: "Ok nu har jag klarat mig hit, den här tar jag bara jag bestämmer mig!"
Andra minuten: "Åh helt syrafyllda ben redan nu, ingen idé det här." "Äh skärpning nu, jag har inte dragit ned på effekten" "Klarar nog det här om jag går ned 1-2 rpm"
Tredje minuten: "Men vafan det var ju helt onödigt, är ju lika slut i alla fall." "Skit i rpm och watt, måste klara det här" "Men vafan det går för tungt kommer inte upp i kadens igen..." "Men nu kan jag väl lägga av med gott samvete?" "Nej nu är det ju bara målrakan kvar"
Fjärde minuten: "Dra runt benen!" "Titta inte på klockan." "Nu är det nog bara 30 sekunder kvar... Fan det är ju 45 kvar, går aldrig!" "Åh 30 sekunder kvar, spurta!" "Sluta inte... 10, 9, 8.... Åh fy fan jag svimmar nog. Yes, jag klarade det!!"
Rullning: "Uh det här gick ju ok, inget rekord men ok i alla fall."
Duschen: "Svimfärdig halvvägs måste sätta mig på en stol och vila ett tag." Efter tio minuter reser jag mig. "Måste blanda Enervit R2." Håller samtidigt i diskbänken, sätter mig därefter och sveper innehållet. 10 minuter till går och jag tar mig mot duschen. "Det snurrar fortfarande, måste vila handen mot väggen." "Kom igen nu, duscha snabbt så jag kan sätta mig igen"
I soffan: "Sådär nu är det över!"
Vissa tror faktiskt att vi som satsar på idrotten tycker det är roligt att träna... Ok man kan känna tillfredsställelse efteråt men själva träningen i sig är inte rolig. Teknikträning och lugna rullpass är oftast den "träning" som är trevligast under själva träningen. Oftast är det då umgänget med kompisar som förhöjer passens trivselfaktor
Jag drivs att träna hårt för att nå mina mål helt enkelt! Detta tror jag är gemensamt för dom flesta elitcyklister...? Jag kommer direkt att tänka på ett par undantag som möjligtvis njuter av själva träningsplågan. Vid närmare eftertanke tror jag inte ens de njuter av mjölksyra och hård träning så jag struntar i att hänga ut några personer. Häng gärna ut er själva om ni nu har dessa drag!
/Darvell
Känns ändå rätt bra att höra att svenska eliten har samma tankar som man själv har före och under en 4x4! : )
SvaraRaderaBra inlägg!
SvaraRaderaHeheh.. fyfaen vad kul skrivet! Märkligt hur lika det är. Speciellt med det där velandet. Jag kan vara skitpepp för en tävling men dagarna/kvällen innan kan det vara en herrans ångest och velande.. :)
SvaraRaderaMen vadå "vissa" säg som det är, att det är jag som tror att du tycker det är kul att träna :-D Men så dumt av mig att tro att det inte finns någon normal människa som är så dum så de gör tråkiga saker om och om och om igen. ;)
SvaraRaderaInget slår en riktig väggning :) Du får göra som mig och köra utan schema så slipper du den här förångesten. Kötta när benen vill kötta helt enkelt.
SvaraRaderaJa Isabelle känn dig träffad, du är en av dem.
SvaraRaderaMicke: det fina med att vägga är ju att man "bara" behöver ta sig hem när man väl väggat. Det gäller bara att vara tillräckligt långt hemifrån när krafterna börjar tryta så man får njuta ordentligt när man väl lyckats;). Mina ben vill bara kötta när du jagar mig!
/Darvell
Ett av de bästa inläggen från en träningsblogg. Det är dags att kidsen lär sig att det är träning som förflyttar cyklisten inte prylarna eller fikarundan. Du kommer alltid ha min fulla respekt!
SvaraRaderaTräna? Det verkar ju jätte jobbigt.
SvaraRaderaBra skrivet dock.
//Patrik