Billingeracet

Jag visste innan start att formen inte var super men jag hade förhoppning om att den skulle vara hyfsat bra ändå såhär ett par veckor efter maginfluensan. Jag klarade med nöd och näppe att gå med i tätklungan som snabbt sållades ut till 4 personer efter ett enligt mig tokhögt tempo inledningsvis.

Det var jag, Wengelin, Calle Friberg och Lars Bleckur som snabbt fick en stor lucka. Nilsson låg och bevakade snyggt i andragruppen som bildades ut på banvallen efter ca en mil.

För mig var första loopen bara en kamp för att klara att sitta med. Trots detta fixade jag i alla fall att gå runt på de lättåkta partierna, något jag var tvungen till för att slippa oreda i den för teamet fina tätgruppen. 

På andra loopen sänktes farten något och jag kunde börja planera för ett avgörande trots mina trötta ben. Jag försökte med flera attacker på sista halvan av loopen men hade inte ben för att skapa tillräcklig lucka utan blev inhämtad ganska snabbt då benen surnade till. Sista luckan fick jag till på asfalten strax innan strupen men när Calle kom förbi mig i botten av backen var jag helt rökt och blev tvungen att slå av på farten för att överhuvudtaget ta mig uppför den svinigt jobbiga backen. 

Bleckur som hade spelat trött trodde jag skulle tröttna samtidigt som mig visade att han hade komaform när han ställde av Wengan och Calle ganska enkelt där strupen brantade till på slutet. 

Såhär i efterhand tänker man att vi skulle spelat korten på ett bättre sätt men faktum var att Bleckur var tokstark för dagen och väldigt svår att slå. Med tanke på hur jag fick slita under hela loppet så är jag nöjd med fjärdeplatsen. Wengan blev tvåa och Nilsson sexa vilket jag tycker var ett helt ok resultat för teamet och det visar att vi är hungriga inför kommande tävlingar.

/Darvell