På väg!!

Då var det igång igen, cx cupens första helg väntar! Med avsaknad av övriga kalasare sitter man i crt bussen på väg till Branäs i ösregn!! Av formen finns det mycket mer att önska, men ska bli skoj å få ta i å skita ner sig igen/ JEPPE 77

Dubbelseger!

I helgen avgjordes årets långloppscup nere på Bockstensturen! Visste innan start att det skulle bli jäkligt svårt att köra hem totalen då Bleckur inte fick bli bättre än 3:a för att jag skulle kunna vinna.
Istället för att det skulle strula för mig igen som det gjorde förra helgen på Finnmarksturen så flöt allt på väldigt bra under hela tävlingen, jag och Mange kom iväg tidigt i den första grusbacken och matade på fint hela vägen in till mål!
Blev lite orolig när vi körde runt på stigarna inne i Åkulla då bena började kännas lite små-krispiga...men som tur var så ordna de upp sig och började kännas bättre!
När vi närma oss målet och sista biten nedanför Varbergs fästning så sladda tyvärr Mange omkull i en kurva, som tur var slog han sig inget och vi hade god marginal ner till 3:an så han kunde ta sig i mål utan att stressa.

Tack vare vårt fina sammarbete kunde jag vinna totala cupen med 5 poäng före Lars, riktigt kul att få vinna långloppscupen för första gången! Mange blev 3:a totalt så det blev en riktigt lyckad helg nere i Varberg!

Måste också passa på att tacka Totte och Jossan som gav oss en grym service under hela racet!

foto: C-dale (Happymtb.org)

I bil Birken-Finnmarken...

Birken igår och nu full fart till Finnmarksturen... Inte mycket att säga om gårdagen mer än att före detta maratonvärldsmästaren Alban Lakata ställde av oss totalt upp på fjället. Birkenkungen Lars Ragnar Manengen gjorde för första gången skäl för sitt namn och sopade hem hemmatävlingen med offensiv och urstark körning.

/Darvell

SM-Guld!

Äntligen kunde jag vinna igen! Jag har haft jättebra form de senaste veckorna utan att riktigt lyckats utnyttja den. Nu funkade det äntligen och jag fick med mig mitt andra SM-Guld i långlopp hem.

Prispallen. Foto: Isabelle Kronlund

Snapphaneturen har Sveriges i särklass roligaste bana. Det känns som arrangören Hässleholms CK har letat reda på varenda fin stig som finns i närområdet av Hovdala slott där starten går. 

Det var lite småstökigt som vanligt under långlopp fram tills första stigen. Stefan Carlsson tog där tag i taktpinnen och höll ett bra tempo som 7-8 åkare klarade av att gå med i. Jag låg tvåa och när han senare gjorde ett misstag i ett svårt parti så gick jag förbi och höjde farten lite. Kollade bakåt för att se hur läget såg ut och både Wengan och Nilsson låg direkt bakom mig. Det var ju helt perfekt så då höjde jag farten ännu mer så att vi blev själva.

Såg ut som ett riktigt klubbmästerskap när vi kom där och körde som tåget vid första langningen. Nilsson fick dessvärre problem med andning och oregelbunden puls redan på första varvet och blev tvungen att bryta. Han har haft problem med detta vid några tävlingar på senare tid och ska nu i veckan kolla upp det ordentligt. 

Jag och Wengan fortsatte mata och ute på andra varvet med typ 25 km kvar så fick han problem att hänga med så då körde jag solo in till mål och han försvarade sin andraplats. Banan inbjöd verkligen till solokörning och när stigarna är såhär fina så är det inga problem att motivera sig att köra på ända in i mål.

Vet inte varför men jag bjöd Nilsson och Isabelle på något slags gangstertecken när jag gick i mål... Foto: Mattias Nilsson 

/Darvell

Analys av Cykelvasan

Chill i klungan. Foto: Adam Steen

Nu har det varit 3 lättåkta långlopp på rad och taktiken har diskuterats men inte analyserats enligt mig. I stort sett alla som haft chans att vinna har efteråt hävt ur sig olika anledningar till att just dem inte lyckats, så även jag... Nedan gör jag en liten analys av Cykelvasan, förra helgen gick Grenserittet och där utspelade sig loppet i stort sett på samma sätt.

 Läste i morse att Jens Westergren skrivit på Facebook att det visst går att vinna Cykelvasan solo. Även om jag direkt efter målgång har sagt att det är svårt eller till och med omöjligt så är det klart som fan att det inte är någon omöjlighet att gå solo, särskilt inte om man har bästa benen i klungan.

Jag har varit en av många som sagt att banorna är för lättåkta och det därför blir en stor klungspurt. Visst blir det svårare att vinna solo men i år var det inte många som gjorde ett försök. Nu är det ju faktiskt så att banorna är klara på förhand och vi som tävlar måste rätta oss efter banornas profil och svårighetsgrad och inte tvärt om. Både Cykelvasan och Grenserittet riktar sig till den breda massan och för att alla ska kunna delta även på enklare cyklar och med sämre fysik bör banan vara lättåkt för eliten medan en motionär som är van med asfalt och grus tycker att Cykelvasan är både teknisk och krävande.

Vissa tycker att en värdig vinnare är den som dragit klungan mest och hårdast, jag tycker att den som är först över mållinjen utan att bryta mot några regler är den värdiga vinnaren. Att Cykelvasavinnaren Jesper Dahlström är en av dem som drog mycket de sista milen är inte så konstigt eftersom han ville hålla farten uppe för att slippa attacker då han vet att han är favorit i en spurt. Det fungerade riktigt bra som alla vet! Den enda riktiga attacken stod Johan Landström för, Wengelin "bryggade" upp och de hade en lucka några kilometer men blev inhämtade av en samarbetande klunga. Jag försökte med ett par stötar sista kilometrarna in mot mål men hade för dåligt tryck i buggarna för att köra ifrån en klunga där hälften satt med pigga ben.

En annan sak man kan göra om man vill vinna på åkstyrka är att köra sönder gruppen uppför eller där det är lite bökigare. För att detta ska lyckas måste man göra det ordentligt och gå på rött så det svider i benen ett tag. Tony Longo försökte med detta redan i startbacken utan att lyckas. I Oxberg försökte han igen och det var nära att det blev en mindre tätgrupp på 5-6 pers men även detta blev snabbt inhämtat då det gick lite för sakta utför.

Att tro att man ska kunna köra isär gruppen där det är lättåkt är bara dumt, det ger snarare motsatt effekt då färre vågar/orkar attackera. Vet inte hur mycket förre watt man behöver dra om man ligger bakom när det går i 40 km/h men det är bra många... I kantvind är det en bra taktik men under Cykelvasan blåste det inte särskilt mycket.

Att det sedan blir stök och vingel när 15-20 mtb-åkare ska in på ett upplopp med kurvor, trottoarkanter och rondeller är ju ingen nyhet utan något man måste räkna med. Dahlström tog det säkra före det osäkra och drog igång tidigt, han fick en stooor lucka direkt och det var inga problem att hålla in mot mål. Jag själv valde fel sida om en cyklist precis när Dahlström kom i full fart och blev instängd... Men eftersom jag inte är en spurtare så måste jag ha lite tur med luckor osv. för att komma långt fram i en spurt.

Jag ångrar att jag inte attackerade tidigare, särskilt att jag inte kontrade när Landström och Wengelin blev inhämtade...

Här ligger jag sist i klungan och funderar var jag har som störst chans att göra en attack som håller till mål... Foto: Adam Steen

Idag tog jag rekord 4 ggr om i en backe jag brukar ta tid i och igår körde jag 5.20 timmar med skidåkarna Adam Steen och Daniel Olsson i fin fart där jag drog nästan hela tiden utan att bli trött. Så jag har fin form som jag säkert kunnat använda bättre... Nu blickar jag mot Långlopps SM, där behöver vi inte fundera lika mycket utan den tuffare banan i Hässleholm lämpar sig endast för hårdörning!

/Darvell

Väggenrundan once again

Nu var det ett bra tag sen sist. SM i Göteborg har avverkats. Kanon arrangemang med fina banor och en hel del publik. Mange 2a, Wengan 3a och jag själv 6a på XC:et. Wengan 1a, jag 4a och Mange 9a på sprinten.

Igår var det dags för en fin distanstur med herr stek och Mange. Väggenrundan skulle avverkas och det med solsken och finväder. Manges två punkor gav oss andra lite välbehövlig vila efter vägen.

Andran punkan. Hämtar andan något.

 Foto: Adam Steen

En  alltför vanlig syn på väggenrundan.

Foto: Adam Steen

Imorgon drar vi till Norge för Grenserittet. Full gas!

/Nilsson

Dubbla vinster i Långloppscupen

Har hunnit med en hel den sen jag skrev något här sist...! 

Efter ett katastrofalt dåligt race med dålig känsla och motivation nere i Borås så ställde jag undan mtb-hojarna några dagar och rastade racern istället. Såg till att anmäla mig till Lvg-SM som gick i Södertälje två dagar efter midsommar, målet med den tävlingen var att ta mig runt de 18 milen som skulle köras, något jag aldrig lyckats med. Efter en helt galen start ut från torget i Södertälje och därefter 2 varv med sjukt mycket regn så började det kännas rätt hyfsat i bena, testade några halvdana attacker för att sedan lugna ner mig lite när det inte blev något.
Hängde med fint när farten höjdes mot slutet och spurtade in som 9:a, riktigt nöjd!!!

Sen har jag hunnit med att ta både min första och andra vinst på Big Ninen! Första vinsten kom förra helgen nere i Eksjö på Ränneslättsturen, skönt med revansch från förra året då kedjan hoppade av i spurten så Micke kunde smita förbi och vinna. I år fick ja spurt-vinna mot Bleckur efter att jag,han och Mange hållit ihop tills det var ca 1 mil kvar och Mange skrotade, som tur var slog han sig inte alltför illa och blev 3:a.

Andra vinsten kom igår på Mörksuggejakten, riktigt kul att få vinna den efter att ha varit 5:a som bäst innan! Vi var några stycken som kom iväg ganska tidigt och höll ihop genom hela racet. Hade en fin känsla i bena och hängde med bra tillskillnad från förra året då jag blev avhängd redan upp mot vidablick...
Mot slutet så försökte Mange komma loss ensam några gånger, tyvärr fick han aldrig någon större lucka och in på avslutningen runt Jarlstugan körde han på för fullt så det var bara för mig att bita ihop och hänga med på 3:e hjul bakom han och Bleckur.
Efter en sån grym körning av Mange fanns det inget annat än att vinna spurten, drog igång från tredje hjul och hade lite långt att gå för att komma fram men lyckades komma med lite mer fart än de andra två och tog hem vinsten!

Foto: Donaldh Andersson

/Matthias 

Här glider kingen in!

Mina favorit endurospår, sol och en grym Merida Big Nine. Låter suveränt tycker jag. Det gick suveränt i 1 timme och 20 minuter. Sedan sa det pang och jag låg och spotta blod och kollade så alla tänder satt kvar och näsan var rak. Sean Banan - Här glider kingen in dunkade i öronen och jag hade 5 sek innan känt mig som en king och kört fortare än jag någonsin gjort på mina träningspår ute i stugan.

En  sten och tappad koncentration i 0,5 sek var det som krävdes. 5 timmar på sjukan och 6 stygn senare i ögonbrynet och jag känner mig som en överkörd grävling.

Foto: Grym flickvän som fortfarande gillar en trots att man inte ser top notch ut.

Hurvida det blir race till helgen eller inte får vi se. Jag älskar ju endurospår och i synnerhet Ränneslättsturen så det ska mycket till om det inte ska bli åka av.

Hörs!

/ Nilsson

Pendlarförnedring

Körde runt Runn med några extra skarvningar idag. När jag bara hade Leksandsvägen kvar hem såg jag en fin cyklist som bet styrlinda... Det var väl pendlar- och bloggkungen Henrik Öijer! Han körde någon form av intervall. Jag pressade mig smygande upp i rygg för att sedan lägga in stöten med ena foten i flaskstället för att pendlarförnedra så effektivt som möjligt.

Ok, jag var inte vig nog att få i foten i flaskstället så jag knäppte bara ur foten och Öijer körde cykelcross och jag landsväg, men ändå...

Jag tog en jättefin bild när han såg ut att lida som mest och laddade för en fin bloggning... Dessvärre måste bilden raderats när jag lade ner telefonen i fickan utan att låsa direkt...

Imorgon blir det distans med Pumpen och Nisse, kan nog bli en fika då.

/Darvell

Idag gick det bättre!

Det var med sura ben vi besegrade startbacken. Därefter växlade det mellan bra och dålig känsla hela loppet.
Bleckur punkterade redan på första loopen. Men var urstark som vanligt och plågade sig ikapp innan sista loopen.
När jag kom in bakom Bleckur i sista backen så passade jag på att vrida ur det sista. Luckan växte och jag vann! Bakom passerade även Nilsson Bleckur och klarade andraplatsen. Wengan var såklart också med i täten och även han ställde av i sista backen, han tog sig förbi Palmberg och fixade en fjärdeplats.
/Darvell

Stolpar ut på raumerrittet!

Dessvärre blev det inget vidare lopp för oss idag. Nisse bevakade snyggt längst fram i klungan de inledande milen på asfalt. Dessvärre fick han vika ner sig när vinnaren Manengen dubblade en redan hög fart uppe på toppen av en 300 hm hög stigning. Vi var väl ungefär 10 pers i täten efter detta.

Därefter fick jag haveri på pedalen efter att jag dunkat in den i en sten... kände mig då jävligt fin i benen och kunde trots trasig pedal nå toppen av en hård stigning på 6 min som fyra... efteråt blev det utför och jag vinkade direkt hejdå till gruppen eftersom det blev livsfarligt att halka runt på den trasiga pedalen utför.

Nästa missär drabbade Wengan efter han ryckt åt sig en fin ledning i sista skogspartiet... med endast 9 km kvar fick han så kraftig kramp i låren att han tvingades stanna. Han harvade sig därefter i mål som 11:a.

Bäst i laget gick det för Ola kören som kämpade sig helt slut och kall in på en 5:e plats.

Att det spöregnade hela det 84km långa loppet gjorde inte förutsättningarna för morgondagens Lida Loop bättre, men vi laddar på och satsar allt!

Nästan framme vid boendet nu....

Ulf har kört som en gud hela vägen så att vi har kunnat vila.

/Darvell

Matstopp i torsby avklarat!

Blev väl fläsklägg och rotmos för oss över 30! Ungdomarna åt pannbiff...

På väg!

Nisse har redan börjat samla sömntimmar...

Inför en hård helg

I helgen stundar både Raumerrittet och Lida Loop. Oslo på lördagen och Stockholm på söndag. Vi har kört sådana här helger förut och det har gått bra, gäller bara att ha en chaufför och förmågan att äta mycket.

Raumerrittet är ett av de lopp vi prioriterar under säsongen så vi får hoppas att vi har fin form och kan bju norrmännen på en bra fajt. Iår vänder de på banan sedan tidigare år, vilket jag tror passar oss då det långa lerpartiet kommer strax före mål istället för i början..

Ikväll ska det köras spurt/intervallträning på Ingarvet kl 18:00.

/Nilsson

Borlänge Tour bilder!

Det blev en tredjeplats även på tempot för mig, alltså 3:a på alla etapper. Hade inte formen för att göra något bättre så jag är nöjd med helgen.

Idag har jag varit ute på 3 timmar fintur ute i brötiga Faluskogar med Pumpen och Bleckur. Pumpen som enligt ryktet hatar rötter och sten flög fram och sa att han gillade stigarna. Så vad gäller egentligen...

Start etapp 2.

Wengan solo ut på varv två.

Avvaktande körning...

Nisse pumpar...

Bleckur kör på framhjulet precis som alla andra mogna män som hellre kör på framhjulet än bakhjulet.

En vanlig syn med maskinen i spets.

Börjar han bli lite sliten..?

Här sliter i alla fall jag.

Så nära men ändå så omöjligt att täppa!

Ingen spurtspöar Wengan på hemmaplan.

Svettigt...

Grinar?

Förstefotograf Klas Darvell.

Andrafotograf Markus Darvell som planerar Långloppspremiär inom kort. 

Vet inte varför men tydligen ville Nilsson sitta i mitt knä!

Tälthäng med BMX-killarna!

/Darvell

Vinst i Borlänge Tour

Då var Borlänge Tour avklarat och det blev vinst i alla race!

Vi startade i fredags med en prolog sen i lördags var det XC och igår avslutade vi allt med ett tempo. Lyckades vinna fredagens prolog 1,8 sekunder före Calle Friberg och det var lika tajt de andra två racen. I lördags på xc-loppet kom jag och Calle iväg ensamma på näst sista varvet efter att Mange satte in en fin attack som jag sedan skarvade vidare på. Vi höll ihop hela vägen in mot mål och jag fick vinna första spurten för i år, kändes riktigt bra att få göra det men samtidigt jäkligt nervöst inför söndagens tempo då det fortfarande bara skiljde ca 2 sekunder mellan mig och Calle..
Värmde upp lite mer än vad ja brukar inför tempot för att känna lite hur bena kändes och förhoppningsvis få "igång" dom lite efter två hårda race. När det var dags för start kändes bena helt okej så det var bara att hoppas på att det skulle hålla hela vägen in till mål.. Fick lite tider utefter banan och ena stunden var ja efter Calle, sen var jag före och så var vi lika, så var det hela vägen in till mål...
Lyckades vinna etappen med 3 sekunder före Calle och fullbordade helgen med 3 av 3 vinster!
Mange blev 3:a och Nilsson 5:a totalt så det blev ännu en lyckad helg för laget!

Foto: Sandra Kvist

Nästa race blir troligtvis Kattegattstouren nu till helgen i Varberg innan det är dags för Raumerrittet och Lida Loop nästa vecka!

/Wengelin

Borlänge Tour

Nu har vi avverkat två av tre etapper. Wengan går som tåget och har sopat hem båda etapperna. Luktar vinst! Han har god marginal till 2:an Calle Friberg, hela 2 sekunder skiljer...

46 sekunder bakom ligger jag på tredjeplats. Jag ska väl ta i satan imorgon så får vi se hur långt det räcker. Nisse knyter ihop topp fem 1.34 efter. Han kommer antagligen köra med sina Italienska fartbyxor imorgon så det blir nog till att se upp för hela topp 5!

Gästrike Cup i Bulan!

Jag och Nilsson drog igår iväg till centrala Sandviken och Bulan för lite kvalitativ blodsmaksträning. 

Här ser det ut att gå i ett behagligt tempo men bilden ljuger eftersom det sved i både lungor och ben från start till mål. Foto: Jari Hiltunen

Jag fick lucka direkt men Palmberg och Nilsson stressade järnet några sekunder bakom hela racet. Foto: Jari Hiltunen

Nilsson visar senaste modet direktimporterat från Italien. Foto: Jari Hiltunen

Gästrikland måste vara fullgungarnas och slaglängdens län. Jag tror fler en hälften körde fullgung, inte alltid det snabbaste sättet att ta sig fram men definitivt det roligaste. Foto: Jari Hiltunen

Det var full attack efter varje kurva i det 24 minuter långa racet. Foto: Jari Hiltunen

Se hur benen inte ens orkar hålla kroppen i en bekväm ställning efter loppet. Foto: Jari Hiltunen

Fler bilder på http://www.gastrikecupen.se/bilder/bulan-2012/

Jag trodde faktiskt inte att jag hade motivationen att ladda på fullt. Men så fel jag hade... Tack vara fin sparring från Nilsson och Palmberg tog jag i som aldrig förr. Att dessutom banan var grymt intensiv med flera brytbackar och ett par stökpartier gjorde inte resan bekvämare. 

Jag lyckades i alla fall hålla undan hela loppet och bakom mig avstod Nilsson silverfighten med Palmberg genom att växla fast kedjan innanför dreven... Kan det ha varit en helt vanlig, jag är så stum att jag iscensätter ett cykelhaveri..? Nädå det var bara på den gamla goda tiden det fanns folk som stannade ute i skogen för att pysa luften ur däcken osv. Ni kanske tror att detta aldrig förekommit men det är faktiskt sant! Någon läsare som försökt sig på detta?

/Darvell