Allt var frid och fröjd ut till fikat i Sågmyra. Lite högre fart än vanligt, runt 140 i puls. Men som många vet så högpulsar en otränad kropp alldeles för mycket. Så det kompenserade vi bort. Finfikat blev som vanligt en sån där brun boll med kokos och kaffe.
Det var på vägen hem våra meningar gick isär. Jagville köra den något längre vägen över Rexbo medan han ville köra samma väg som vi kom. Alltså en lerig banvall och Gamla Fruns Väg. Vi beslöt oss därför för att göra tävling av det hela. Den som först loggade in på MSN skulle vinna.
Jag visste att jag hade en tuff uppgift men hoppades på att Nilsson inte skulle köra så fort. Enligt mina beräkningar skulle han köra på 50 minuter om han låg på och jag på 60. Skulle han ta det piano skulle vi alltså komma hem ungefär samtidigt.
Jag lade mig på 160 i puls å bombade. Var upp och nosade runt 170 i backarna. Ville ju inte köra tokstumt dagen efter tävling. När jag kom hem fick jag reda på att Nilsson nästan väggat och därför fuskat och tagit vägen hem från Grycksbo. Han körde på ca 50 min och jag på 60,30. Alltså stämde mina beräkningar grymt bra i alla fall. Trots fusket så ser jag Nilsson som en vinnare. Mer än 10 min förlorar man inte på att ta Gamla Fruns i stället för vägen.
Det här är verkligen inget pass jag tycker man ska köra dagen efter dubbelhelg. Men det är svårt att låta bli när vi är utvilade och har sprättben. Sen väger anledningen att ingen vill ha fel tungt också. Det kan nog kallas valpfasoner!
/Darvell
hahaha dårar :)
SvaraRadera