The Killers och hagel. Mums.

Tjo bree alla homies.

Nu var det ett bra tag sen den yngre generationen av Team Kalas skrev om sina tankar, funderingar och livet. Men nu är jag tillbaka. Tyvärr på morsans dator då min jävla mac inte vill ansluta till internet. Få saker kan få mig så förbannad som när nya saker inte vill funka. Särskilt tekniska.

Men om vi ska prata om något positivt. Det går ta mig tusan bra för de här nya laget Team Kalas. Känns jäkligt kul att vi börjat så bra på säsongen och allting funkar precis som det ska. Vi tjafsar exakt lika mycket som innan, vi äter exakt lika mycket som innan, men vi cyklar nog lite snabbare än innan. Gött mos. På tal om mos. Vill ni veta en hemlis om vad snabba killar äter efter ett besök på den lokala krogen i Falun? Just de, mos. 3 klickar härligt sibyllamos. Det var vad min inneboende käkade förra onsdagen. Inget namn nämnt, men de var varken jag eller Magnus. Krogen är ju inget för oss...

En annan positiv sak är mitt träningspass idag. Vilken glädje, vilka ben, vilken känsla. Efter ett förmiddagspass på Vibes med åldersmannen Darvelli stack jag ut ensam på min skogsmoppe. Mitt enda sällskap denna dag var min ipod fullproppad med bli-pepp-som-fan-musik. Efter 45 min började det. Det där jäkla skiten som kommer uppifrån och som man blir blöt av. Ordentligt också. Men tur i oturen hade jag endast 1 km till Torsångs Café. 20 min senare och en värmande kopp kaffe som värmde upp båda kroppen och knopp gasade jag vidare. Från att ha varit helnegativ fick jag en positiv känsla och jag åkte och fjantlog sådär som bara jag kan resten av passet. The Killers spelades högt i öronen och haglet bara öste ner och jag tyckte livet var gött mos rent ut sagt. 3 timmar fick jag på uret och nöjda ben. Fan idag kände jag mig sådär överlägsen som man gör ibland när man har en bra dag. Jag hade ta mig tusan tagit Jens W i en spurt med ena foten i flaskstället tillochmed. Det ni.

På lördag vinner jag. Och på söndag vinner Mange.

Over and Out my friends.