Birken

Nu har det gått ett par dagar sedan Birken. Har tyvärr inte orkat uppdatera. Varje tävling just nu tar fruktansvärt mycket på mina krafter. Fokus mellan tävlingarna ligger nu endast på återhämtning och leta cykelglädje. Jag har klarat av att ladda inför varje race hittills men det tar längre och längre tid för varje vecka som går. Innan Birken kände jag mig inte helt pepp förrens dagen innan. Nu är det bara två viktiga race kvar på årets MTB säsong. Det bör inte bli några problem att ladda till dessa då resorna inte är allt för långa och krävande. Jag är dock väldigt avundsjuk på Nilsson som både kan och är tvungen att vila.

Birken då? Jag är väl inte jättenöjd över min 6:e plats. Men jag krigade och gav alla tillgängliga krafter. Jag valde att köra på min "hybridcykel" med crosstuber och rakt styre. Loppet startade med en stigning som var cirka 15 km på asfalt och grusväg för att sedan övergå i ett av två tekniska partier. Det var två åkare som siktade på att ta första bergspriset och körde därför med LVG-däck. De stötte friskt och jag gick med varje gång eftersom jag ville ha lucka in till de tekniska partierna. Tredje gången fick vi en lucka som växte till sig. Jag låg på hjul till en början då jag inte hade en tanke på att ta bergspriset. Men jag kunde inte hålla mig så länge innan jag blev tvungen att hjälpa till. Halvägs uppför backen släpper en av utbrytningkollegorna. Jag sa till han som var kvar att han kunde få bergspriset om han körde fort så jag kunde få större lucka gratis. Men då cyklade han bara ännu saktare så det kunde han glömma. Körde på med honom på hjul och tog sedan spurten med någon dm. Det var kanske inte så smart och sved som fan i mina ben men det var det värt för han skulle då inte få vinna bergspriset. Därefter släppte han direkt. Jag hade en ledning på 1.20 så jag matade på.

In mot det första tekniska partiet gick det fort in mot en tvär kurva. Precis då släpper vajern till frambromsen och bredsladden i 30-40 km/h var ett faktum. Men jag fixade det och tog mig an löpbacken och hoppade därefter upp på cykeln för att ta mig snabbare framåt. Gick väl sådär. På nästa grusväg började jag rota efter verktyg i den 3.5 kg tunga ryggsäcken vi var tvungna att bära. Stannade för att skruva fast vajern igen och efter 30-40 sekunder flyger en grupp förbi. Hoppade upp på cykeln för att jaga ikapp och böka ner verktyget i väskan igen så den inte skulle bli för lätt.

Vi blev en grupp på 5 starka åkare. Tyvärr var jag den svagaste och blev tvungen att släppa i sista tuffa backen. Det blev därför en kamp i motvind över fjället. På högsta toppen var jag helt rökt. Då kom nästa 4 manna grupp ikapp. Jag slet mig med som hjulsugare. Vi var nästan 1.30 efter men det var dåligt samarbete i täten så vi kom ikapp med 5 km till mål. In mot avgörandet var jag så surrig i huvudet så jag gjorde taktiska missar och låg därför för långt bak i gruppen.

Nerför balletbacken som de främsta toppade 87 km/h förra året räckte inte mina cantileverbromsar till för vänstersvängen i botten. Jag for därför rakt igenom plastbanden och ut i motionsbanan. Bara att backa ut i banan igen och trampa i mål.

Bilder har jag inga fler en denna efter målgång. Nilsson syftar nog denna eftersom han ansåg att jag klådde Landströms tvätta cykeln med ny cykeltröja. Thor hade plockat ut en ny Assoshanduk för att doppa i en vattenpöl så jag kunde tvätta mig.

Vann gjorde Andreas Kugler från Schweiz tävlandes för Team Merida före Lars Ragnar Manengen från hemmaklubben Lillehammer CK. Lars Petter Nordhaug som enligt mig var största favoriten efter etappsegern nyligen i Irland runt kom 4:a.

Oj vilket mastodontinlägg/Darvell