I söndags körde vi världscupen i Belgiska
Houffalize. Tävlingsmorgonen bjöd på mulet och duggregn. Vilket visade sig bli spöregn 10 min innan starten. Med 185 på nummerplåten och 117 för Manges del så behövde vi avancera rejält i startbacken om det skulle bli nå åka av. Vi klarade oss hyfsat från
vurpor men blev ändå
stillaståendes i kön som bildas inför första utförsåkningen/
dropet. Efter startloopen var det bara att slänga i högsta växeln och försöka avancera uppåt i fältet. Jag plockade gubbar på varje varv och höll en bra fart kändes det som, kroppen svarade bra och jag kunde avsluta med ett fint sista varv och körde
imål på en 97de plats.
Placeringsmässigt inget att hänga i julgran men kroppen känns fint och jag tror på en uppåtgående trend framöver.
Mange körde in på en 89onde plats, en
okej insats men det finns mer och
bju. Eller som
Mange säger själv. "Jag ska vara topp 60 i
Offenburg, annars åker jag inte hem". Vi får väl se.
Igår och idag har jag haft rejäla betongben efter de hårda loppet. Dagens rullning på 3 timmar hjälpte inte men jag hoppas på pangpang till på lördag iallafall då vi kör Schweizisk Cup innan vi styr Kalasbussen ner till Italien för etapplopp nästa vecka.
/ Nilsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar