Inte ok..

Mattias ligger i dubbelsängen med sina fina sängkläder. Till råga på allt så tror han att jag ska dela den med han. Nä jag tar våningssängen de här dagarna.

Matresa?

Nu har vi äntligen tagit oss ned till boendet i närheten av Champery där nästa världscup ska gå. Boendet delar vi med Åsa och Mackan. Det är Åsa som varit en jäkel till reseledare. Fixat finboende som för en gångs skull har fritt internet.

Landade i 35 graders värme i Bergamo vid halv 11 idag. Efter att ha missat en transferbuss som skulle ta oss till hyrbilen slogs jag med Italienare för att få in väskorna i denna. Puttade bort dem med våld på riktigt. Ett hederligt svenskt kösystem är faktiskt att föredra. När vi kom fram till hotellet var det 17 grader och regn. Jäkligt osteek. Inte ska det bli bättre imorn heller. Nu till den viktiga resematen..?

Eftersom vi landade i Italien så svängde vi in på första bästa motorvägshak för lunch. Gnocchi och sallad blev det. Supergott som vanligt i det landet.

Därefter var det dags för kaffe och lite dryck. Nej Jonas och Leif det är inte GT jag ska blanda.

'

Fika nummer 2. Förstärkte espresson med en macka. Ser det låglöne ut att äta på parkbänk?

Lite pizza på det så var dagen fulländad. Jag tog en med kryddig körv, paprika och oliver. Nisse körde på en riktigt fet pizza. Dubbla ost, creme fraiche och en cashewnöt innehöll den. Till och med matvraket Nilsson skrapade av lite.

/Darvell

Mannen med nya kläder!

Ny tröja

Det blev ett SM med full pott för mig. Guld och den efterlängtade mästartröjan i XC är bärgad. Måste ha prickat formen perfekt för benen löd på varenda order jag gav dem. Dessutom tog teammate Mattias hand om bronset. Grymt kört måste jag säga.

Guld och brons

6 varv körde vi. De fyra första kände jag att jag hade full kontroll på läget och kunde därför ligga på hjul på Emil och Wengelin. Skulle någon komma ikapp bakifrån så skulle de inte vara tillräckligt starka ändå. Sen kunde ju grabbarna i täten också ha mörkat. Men så var inte fallet utan i början av varv 5 så vred jag på och utökade avståndet snabbt till en och därefter 2 minuter. Sista varvet kunde jag köra på säkerhet. Njöt av varje tramptag. Det är inte varje dag man får uppleva den här formen!

/Darvell

Mannen med medaljen

Det var med stumma ben jag korsade mållinjen på onsdagens tempo SM. Kände efter ungefär 5 km att jag gått ut för hårt. Kändes knappt som jag tog i fram till dess men därifrån och in till mål var en plåga. Det var dock fler som gått ut hårt. Jesper Dahlström var den som åkt bäst på slutet. Tappade mot honom hela vägen in i mål tror jag. Extra mycket tidstapp när jag tog helt fel spårval i ett lerhål och blev tvungen att springa med surbenen. Men guld blev det och jag är asnöjd!







Det blev inte mycket njuta av guldet utan redan direkt efter målgång gick tankarna till morgondagens mer prestigefyllda XC-lopp. Jag har både silver och brons i XC-SM så imorgon ska jag ge allt för att vinna.

Emil Lindgren är den som varit starkast i elit-klassen i år. Han har dock varit magsjuk sedan förra veckans EM. Han har tillfrisknat så han är absolut favorit till guldet men jag har slagit honom tidigare och vet att jag kan slå honom igen om allt stämmer för mig. Dessutom finns det ett gäng andra snabbingar som vill vinna. Främst Jesper Dahlström som har en massa andraplatser från året och har visat stigande form. Palmberg är inte någon att räkna bort heller, han vet hur man formtoppar.

Dagen spenderades med lätt rull runt Runn med Jeppe 77 och fika på Torsång café. Bättre uppladdning än så finns inte.

/Darvell

Svenska mästerskapen Tempo

Mange vann igår Svenska mästerskapen i Tempo före Jesper Dahlström och Matthias Wengelin. Själv körde jag in på en sjätte plats.

/ Nilsson

Mörksuggan

Fick se vinnaren av gårdagens Mörksuggejakt Gustav Larsson några minuter i startbacken i alla fall. Han körde snyggt, hårt, brutalt och sedan var han borta. Jag släppte lite tidigare en vissa andra för att slippa bli totalstum. Det var ett klokt val. Helt ärligt så trodde jag faktiskt att vi skulle kunna komma ikapp om vi samarbetade bra i förföljarklungan. Samarbetet var väl helt ok men lite för långsamt för att vi skulle ta in. Lite väl många verkade vara nöjda att tävla om silvret...

Med 2 mil kvar så ökade jag farten ordentligt och fick bara med mig Jesper Dahlström ur den 6 man stora gruppen. Hoppades här att vi skulle ta in tid eftersom vi låg på riktigt hårt. Lite plockade vi men bara ett tiotal sekunder. Då kapitulerade även jag och siktade in mig på andraplatsen. Tror de andra hade gett upp kampen om vinsten tidigare än så. Andraplatsen säkrade jag genom att stöta av Jesper med 2 km kvar. Exakt samma ställe som jag gjorde mig av med Palmberg 2003 eller när det nu var.

Banan var torr och fin i år. Varenda stig var ren njutning. Min form känns på topp så jag ser verkligen fram emot SM-veckan nu.

/Darvell

Mörksuggejakten

Idag har vi kört ett fint rullpass ute i skogarna runt Falun. Med oss på passet hade vi legenden Johan Landström som visade en finfin form inför morgondagens Mörksuggejakt. Jag och Mange är revanschsugna sedan Ränneslättsturen och tänker bju på fullt ös.

Ses imorn i Rättvik.

/ Nilsson

Tjohoooo

Yo, nu var det ett rejält tag sedan. Men nu är vi igång igen. Efter senaste inlägget har det hänt en hel del. Vi har rejsat Raumerrittet i Norge och lyckades bli trea och fyra. Sedan följde Lida Loop i Stockholm där vi nästan fick fullpott, Mange vinst och jag trea. Direkt efter Lida körde vi ett ungdomsläger i Norberg för ett gäng glada tjejer och killar. Vi hade skitkul i två dagar och bjöd in en hemlig gäst i form av Wengelin som kom och visade kidzen hur man kör på bakhjulet och hur man cyklar fort. Vi ser redan nu fram emot nästa år.
Eftersom vi varit igång non stop från i stort sett juldagen med bara någon veckas tävlinguppehåll i februari så klämde vi in en period vila efter lägret. Välbehövligt både för kroppen och knoppen.

Ränneslättsturen blev första tävlingen sedan Lida och vi hade höga förväntningar då vi körde in som etta och tvåa ifjol. Det visade sig dock inte gå lika bra iår då vi punkade bort oss.
Benen kändes jäkligt bra däremot så till helgen blir det åka av då vi ska köra ett av dom finaste långloppen Sverige har, nämligen Mörksuggejakten i Rättvik.

Nu ska jag göra mig iordning för andra passet idag. Backintervaller i domartornsbacken där MTB SM kördes ifjol. Mumma.

/ Nilsson

Sverige

Nu är vi äntligen hemma efter några veckor ute i Europa. Söndagens race sket vi i helt då Mange vaknade upp på morgonen med en snorig nos han också. Så istället brände vi hem från södra Tyskland hela vägen upp till Jönköping, där körde vi lyx och checkade in på Formule 1. Sista biten hem på måndagen från Jpg kändes som att åka till Borlänge från Falun ungefär. Eller inte. Var nog drygaste sträckan på hela vägen.

Imorgon drar vi till Oslo och Norge. På lördag blir det nämligen pangpang och Raumerrittet.

Gonatt / Nilsson

Long time ago

Ett bra tag sedan vi haft tillgång till internet, därför ont om uppdateringar. Sedan våran topptur i Italien förra veckan har vi hunnit med en världscup i Tyska Offenburg och förflyttats oss till den lilla hålan Richenbach några mil från gränsen till Schweiz. Bor lite ute på landet så internet tillgången är inte den bästa.

På världscupen i Offenburg i söndags slog Mange till med ett kanonlopp och slutade på 51a plats. Själv hade jag toppenben men fick oturligt en punktering på första varvet som kostade några dyrbara sekunder. Körde upp mig hela tävlingen men blev ändå avplockad när jag skulle ut på sjätte varvet av sju. Placeringen är inte så mycket att jubla över, 124a, men formen kändes väldigt bra. Tyvärr vaknade jag däremot upp i måndags med en torr hals och snorig nos. Vilket har hållt i sig i tre dagar, men jag är på bättringvägen och hoppas på race på söndag i Schweiziska Plaffien.

Dagarna i Richenbach går mest ut på att kolla tennis på Eurosport (på tyska såklart), dricka kaffe, kolla tennis, träna om man är frisk, tvätta cyklar om man är sjukt, dricka kaffe, kolla tennis och sedan brukar vi belöna oss själva med en ytterst dålig uppkoppling till fulsurfning på kvällskvisten. Förresten, igår grillade vi i spöregn. Lyckades även klämma en romatiskt komedi, Valentines Day, på datorn som Mange hade sparat till dessa tillfällen när tiden står helt stilla och inget finns att göra.

Efter tävlingen på söndag styr vi Kalasbussen hemöver och beräknar ankomma stora torget i Falun för välkomstmottagningen på måndagkväll. Vi kommer dela ut den sportdrycken som inte blev uppdrucken på tävlingen och kanske en och annan halvfull gel.

Nästa helg väntar Raumerrittet i Oslo. Sedan Lida Loop och därefter ett break innan vi kör Ränneslättsturen. Men allt det där visste ni väl redan för ni har väl sett vår tävlingsplanering lite längre ner till höger?

/ Nilsson

Expedition Col Breuson

Imorgon vid 10 tiden ska vi åka vidare mot Offenburg. Vi vill inte riktigt lämna det här stället än men nu är vi tvungna. Omgivningen är toppen, cyklingen är toppen, boendet är toppen och våran hyresvärdinna är mer än toppen.

Igår var vi bjudna till henne på middag. Hon hade fyra väninnor till henne med också. En av dem har hjälpt oss tidigare när vi anlände eftersom hon är svenska men bosatt här i Italien och vår värd inte kan något av de språk vi talar. Vi trodde inte det var möjligt att någon skulle slå våra egna mödrar när det gäller matmängd. Hon drog inte bara till med mängd utan med antal också. 3 st förrätter, 2 pastarätter, kötträtt och 2 efterätter. Behöver jag säga att det var så gott att vi knappt tog oss uppför trappen?

Vi fick även smaka på lite italienskt temperament när politik kom på tal. Det blev ett sådant liv att vi blev tvungna duka bort porslinet framför kombattanterna. Men vi förstår varför. Tidigare har vi trott att det endast är delar av Italien som är korrupt. Det vi förstått nu är att det gäller hela Italien och till och med sjukvård och tandläkare är otroligt korrupta.

Idag var vi ut på expedition i det fina vädret. Det gäller att passa på nu medan vi har tillfälle. Massor av bilder följer nedan.

Vi startade på 600 möh där vi bor strax ovanför Aosta. På bilden ser ni byn Ollomont på 1350 möh. Här började den lite brantare och jobbiga stigningen på traktorväg.

Här var det riktigt brant så höjdmetrarna avverkades i en rasande fart.

Det är ok utsikt.

Här flåsas det friskt när Mattias samlar höjd.

På stigen till vänster om Mattias gick det faktiskt att cykla uppför bara pga den grymma medvinden. Dock syns det antagligen inte på bild hur brant det är.

"Jaha då klickar vi i och rullar iväg."

2100 möh och dags för lite "Kalasstek" vid valfri mur.

Gianterna går fint i den branta terrängen.

Strax efter 2100 möh blev terrängen dock så eländig att cyklarna övergavs. Jag höll lite koll så ingen av de tiotals hermelinliknande djur vi sett skulle sno dem.

Efter lite Bouldering utan crashpad tog sig hela Team Kalas upp på kammen som mätte 2310 möh. Här letar Mattias "Fulnät" utan framgång.

Mattias kollade ner åt det håll vi inte kom från. Konstaterade att det såg ut att vara nästan lodrätt ned till 1500 möh. På bilden har han därför vänt ned snabbt som fan åt det håll vi kom ifrån.

Mattias ville gärna ta en bild just här eftersom han är otroligt fascinerad av vattendrag. Men ok det är lite fint med vattendrag.

Här fick vi korn på en bergsget. Jag försökte zooma lite med kameran men det tog sin tid så den drog vidare till bättre betesmarker.

Här är en bild från vår hyresvärdinnas vardagsrum. Eldstad till vänster, TV till höger och ett "vykortsfönster" med sikt över hennes ankor, katter, hund och i bakgrunden sjukt fina berg(som inte syns på bild). Sådana fönster finns inte ens i Skuggarvet.

Efter passet skulle vi få lite rester från gårdagen. Vi blev invinkade direkt vid ankomst. Inga rester syntes dock utan istället hade hon lagat ett par nya pastarätter. Eftersom vi ska åka imorgon tyckte hon dessutom att vi behövde middag senare på kvällen. Ska ni till Aostadalen så är detta absolut det bästa boendet som finns. Vi planerar redan att komma tillbaka.

/Darvell

Etapp 4 och totalt

Igår kördes fjärde och sista etappen av Tour International de la Ville d' Aoste. Start och mål var mitt inne centrum och banan gick således i stadsmiljö med några få meter gräs och resten asfalt och kullersten. Redan på första varvet i första stigningen kände jag att de skulle bli ett tufft race. Benen var inte med mig och jag tappade en hel del på dom fyra första varven innan jag tog mig i kragen och tryckte ur det sista jag hade på femte och sista varvet. Mange körde stabilt och låg med andra gruppen hela loppet och kom imål på en 13de plats. Själv gled jag in två ljusår efter. Totalt blev Mange 12a och jag 14de. Synd för Mange då han troligtvis hade kunnat blivit tvåa totalt om materialet hade hållit ihop för honom på etapp tre. För min egen del är jag nöjd med torsdagens prologetapp och etapp två i fredags. Etapp tre och fyra var inte mycket att hänga i julgran men jag gräver inte ner mig utan ser redan fram emot världscupen i Offenburg på söndag där det ska köttas mer än någonsin.

Efter ett etapplopp är det alltid lika gött med grillat.

Om ni inte redan sett det så har vi (Mange) lyckats koda upp våran tävlingsplanering till höger en bit ner på sidan. Så om ni vill ha koll på var vi härjar runt så kan ni slå en titt där. Resultat kommer också att fyllas i.

/ Nissepisse

Etapp 3

En riktig skitdag drabbade teamet idag. Mattias drabbades av den svåra sjukdomen surben redan i startbacken. Trots det slet han sig i mål som 23:a på dagens etapp. Han ligger dock kvar på 4:e plats i U23 klassen och har vissa känningar på podiumplats om det vill sig väl imorgon.

För mig var det dock värre. Tyckte jag körde jättebra i 2 och ett halvt varv innan maskinhaveriet var ett faktum. Låg då runt 10:e plats med trötta åkare runt om mig. Jag hade också en något stum känsla i detta läget men jag hade släppt tätgruppen strax innan första varvningen så jag hade fått upp farten igen. Flera gick med längre och fick betala för det.

Det jag lyckades med var att jag på något sätt snurrade kedjan ett varv utan någon riktig krok. Jag sprang till till langningen i hopp om att Mattias lagt ner en kedja i mekväskan utan att jag sett det. Men ingen kedja.. Jag frågar Jennie uppgivet om det finns nån tång så jag kan bända tillbaka den. Inte det heller.. Ännu mer uppgiven så bryter jag kedjan med vårat kedjeverktyg med hopp om att få låna en kedja av någon. När jag drar loss kedjan så rasslar det bara till och den hade lagat sig själv. Då var det bara på med den och iväg. Var nu så arg att jag körde mig stum på 100m och fick därefter sikta på att ta mig till mål i lagom fart istället. Drog om ett drös med folk på de två varv som var kvar och landade på en 30:e plats.

Även ledaren Tony Longo hade problem med kedjan och föll i totalen till en 3:e plats. Jag tokrasade till en 12:e från 4:e. Inte alls nöjd då jag själv tror att jag skulle legat på en 2:a plats om jag sluppit detta. Dock var jag inte ensam med problem då banan skördade en hel del offer och det var 3 st tekniska zoner på 5,4 km varvet.

Just nu leder en fjunig 91:a med över 4 minuter. Men grabben har några färgglada ränder på ärmen så han vann JVM förra året gissar jag. Blir tufft för Longo att gå om. Gissar att det är läge att hålla Longos hjul imorgon, till en början i alla fall.

Imorgon är en ny dag. Då ska vi in i stan igen för att avsluta etapploppet med ett stadsrace. Vi gör allt för att peppa om för Italienarslakt imorgon.

Vem skulle inte vilja gå på pizza-/pasta-dejt med dessa två herrar? Idag fick Jennie äran. Det är hon värd, dagens hårdaste langare/mekaniker/sportchef. Foto: Jennie Janeröd

/Darvell

Etapp 2

Etapp 2 avgjordes 500 meter från vår dörr på en kulle som arrangörerna lyckats klämma ur 257 höjdmeter per varv på. Totalt fem varv kördes och tävlingstiden låg på en timme och 15 min ungefär. Precis som ett XC ska vara. När vi väl ställt upp oss på startlinjen enligt en massa gastande från italienska kommisarer så var det dags för start. Med två min kvar så försökte den bakre halvan av startfältet att åka fram några meter. Detta gillades inte av kommisarierna och det blev ett jäkla liv på allt och alla. Så starten blev framflyttad några minuter och sedan small det till. Både jag och Mang kom iväg hyfsat och avancerade uppåt. Med en så kort tävlingstid så gäller det att var på hugget hela tiden och detta verkade passa både mig och Mange. En fjärdeplats för Herr Darvell och själv körde jag in på en sjätteplats. Jennie gjorde en exemplariskt första dag på sitt nya jobb som chefsmekaniker/langare/diskare/matlagare/R2blandare.

Nu är jag heeeeelt slut och tänker somna som ett släggat vildsvin.

Gonatt / Nilsson

Etapp 1

Idag avgjordes första etappen i loppet 1° Tour International de la Ville d’Aoste. Banan gick i stadsmiljö med många knixiga kurvor och ett hyfsat högt "bottna gaffeln" drop.

Mattias innan start. Lägg märke till hur väl vi placerat bussen 10m från start och 10m från mål. Foto: Jennie Janeröd

Jag utför startrampen. En av de första damerna krälade ordentligt på den våta Pavén redan där bilden slutar. Foto: Jennie Janeröd

Dagens etapp var alltså mot klockan på ett 5,6 km långt varv. Jag fick verkligen en dålig start genom att fastna i plastbanden redan i tredje kurvan. Jag hade kört banan men likt förbannat skulle jag ta mig upp på trottoaren och in i banden. Måste varit helt blind av regnet eftersom det fanns max en decimeter att åka på där uppe. Jag tänkte dock att eftersom det var snabbt och kort så gör alla minst en miss så jag lämnade det bakom mig och köttade vidare.

Lyckades i alla fall bli trött uppför en rejäl stigning och köra brett i några kurvor.

Efter stigningen var det nästan bara utför och singeltrack till mål. Halvvägs ned, precis efter sista omkörningschansen kommer jag ikapp han som startat framför mig. Visst hade jag kunnat legat på lite snabbare.Såhär i efterhand tänker jag att det var lika bra. Jag slapp ju vurpa på Aostas tokhala gator i alla fall.

6:a blev jag, vilket jag är nöjd med. Mattias blev 14:e i elit och 5:a bland u23:orna som har en egen prispall. Imorgon är det ett kort knixigt XC ute i en park. Vi börjar bli ordentligt pepp nu så imorgon kommer det spruta lera.

/Darvell

Uppföljningen

Enligt vittnesuppgift har Jennie med steg likt Haile Gebreselassie tagit sig från inrikes till utrikes på Arlanda. Så nu sitter hon på planet och Mattias har äntligen slutat skaka.

/Darvell

Finfin

Nu har Mattias plockat fram finkläderna, köpt balsam, smort håret med det, lagt i ett "surfvax" och kammat till "finaste" frillan.

Detta eftersom att han ska hämta Jennie på flygplatsen ikväll. Dock verkar norrlänningarna ha problem med att få upp grejjerna i luften i utsatt tid. 50 minuter försenat från Umeå och en ursprunglig bytestid på 1.30 till Milanoflyget så ser det mindre bra ut. Men förhoppningsvis löser det sig. Han ligger och suckar med mobilen i ena handen och datorn i den andra just nu. Upplösning följer..

Som att inte det vore nog så har vår teamkollega från Norge blivit sjuk och ställt in sin resa. Vi som skulle försöka placera oss i lagtävlingen som ger 3000 euro till vinnande lag. Vi har kastat ut ett par krokar för att få in en ersättare men utan resultat så det blir till att hoppa över lagtävlingen och satsa individuellt istället.

Idag passade vi på att köra 4 timmar landsväg. Försökte låta bli bergen pga vädret men vägarna nere i dalen var antingen för trafikerade eller krångliga att hitta rätt. Så vi styrde upp smalhjulingarna på en liten asfaltsväg som tog oss upp på 1600m. Där blev det grusväg och sämre väder så vi vände ner igen. Vägen var lite rasslig och med utspolat grus på sina ställen så det blev bara 90% njutning. Imorgon hoppas vi kunna testa torsdagens tempobana.

/Darvell

Kokaina

Efter Manges tävling i Schweiz i lördags där han slutade på en 18 plats begav vi oss mot Italien. Jag agerade langare och det var som vanligt ett tufft jobb när det gäller att langa åt Mange. Han bytte flaska en gång av åtta möjliga. Och då var flaskan inte ens halvdrucken..

När vi nästan var i Italien, precis innan gränsen så ville Herr Kling och Klang i tullen kolla igenom vår buss. Klockan var 22.00 på kvällen och dom hade nog jäkligt tråkigt för dom fick för sig att vi gömt något i bussen. Efter en stund hittade dom våra koffeintabletter och trodde det var "Metadona" eller "Kokaina". När dom hade ägnat 45 min av olika provtagningar och noga tittande på våra pass så fick vi åka iväg. Roligast var nog när en av dom frågade om vi var från Nya Zeeland fast vi berättat tre gånger att vi var från Sverige. Manges punkapatron trodde dom var en pistol också.

När vi väl nådde Aosta dalen i norra Italien kom vi till ett kanonboende med allt man behöver, till och med riktigt internet. Så vi är mer än nöjda.

Igår checkade vi byn och rullade lite BMX-bana. Mange såg ohyggligt stark ut när vi körde pumptävling ifall någon undrar.

Idag var det pangpang intervaller (4X4) som skulle fullbordas. Vi valde att köra dessa uppför på en vandringstig som går till toppen på ett av alla dom berg som ligger runt om oss.

Nedan följer lite blandade bilder, se och njut.

Våran budget är lite tjärv så vi turas om att bo varannan natt under tak.

Mange är lycklig, inatt är det hans tur under taket.

Prata i mobil och laga mat samtidigt, ingen big deal.

En sann grillmaestro vet att det är kol som gäller.

Någon fjuttig topp i närheten.

Gnälla på utsikten gör vi inte iallafall.

Mont Blanc ligger runt fyra mil ifrån oss. Om detta är rätt vet vi dock ej, men högt är det iallfall.

/ Nilsson

4 timmar till race

Kanalvägar.. Den bästa uppladdningen!

Igår lämnade vi Åsa Erlandsson kvar i Belgien medan vi åkte ner mot Schweiz. Vi styrde in mot ett "hotellfängelse" några mil från Saalhousen. Formule 1 Hotel alltså. Vi fick direkt jäkligt mycket vilja härifrån känsla. Men ett dygn fixade vi. Till min stora lycka var det bara 3 minuter till närmaste kanalväg så gårdagens rullpass blev optimalt. Benen kändes dessutom grymt bra. Mattias däremot känner sig hängig och hoppar därför över dagens race.

Åsa lärdes sig en del under sin tid med oss vilket hon skriver om på sin sida asaerlandsson.blogspot.com. Dock verkade hon ganska fullärd på det mesta. När hon och Markus hittade Gaalhousens enda tankvänliga fulnät så blev vi mäkta imponerade.

/Darvell

WC Houffalize

I söndags körde vi världscupen i Belgiska Houffalize. Tävlingsmorgonen bjöd på mulet och duggregn. Vilket visade sig bli spöregn 10 min innan starten. Med 185 på nummerplåten och 117 för Manges del så behövde vi avancera rejält i startbacken om det skulle bli nå åka av. Vi klarade oss hyfsat från vurpor men blev ändå stillaståendes i kön som bildas inför första utförsåkningen/dropet. Efter startloopen var det bara att slänga i högsta växeln och försöka avancera uppåt i fältet. Jag plockade gubbar på varje varv och höll en bra fart kändes det som, kroppen svarade bra och jag kunde avsluta med ett fint sista varv och körde imål på en 97de plats. Placeringsmässigt inget att hänga i julgran men kroppen känns fint och jag tror på en uppåtgående trend framöver. Mange körde in på en 89onde plats, en okej insats men det finns mer och bju. Eller som Mange säger själv. "Jag ska vara topp 60 i Offenburg, annars åker jag inte hem". Vi får väl se.

Igår och idag har jag haft rejäla betongben efter de hårda loppet. Dagens rullning på 3 timmar hjälpte inte men jag hoppas på pangpang till på lördag iallafall då vi kör Schweizisk Cup innan vi styr Kalasbussen ner till Italien för etapplopp nästa vecka.

/ Nilsson