Expedition Col Breuson

Imorgon vid 10 tiden ska vi åka vidare mot Offenburg. Vi vill inte riktigt lämna det här stället än men nu är vi tvungna. Omgivningen är toppen, cyklingen är toppen, boendet är toppen och våran hyresvärdinna är mer än toppen.

Igår var vi bjudna till henne på middag. Hon hade fyra väninnor till henne med också. En av dem har hjälpt oss tidigare när vi anlände eftersom hon är svenska men bosatt här i Italien och vår värd inte kan något av de språk vi talar. Vi trodde inte det var möjligt att någon skulle slå våra egna mödrar när det gäller matmängd. Hon drog inte bara till med mängd utan med antal också. 3 st förrätter, 2 pastarätter, kötträtt och 2 efterätter. Behöver jag säga att det var så gott att vi knappt tog oss uppför trappen?

Vi fick även smaka på lite italienskt temperament när politik kom på tal. Det blev ett sådant liv att vi blev tvungna duka bort porslinet framför kombattanterna. Men vi förstår varför. Tidigare har vi trott att det endast är delar av Italien som är korrupt. Det vi förstått nu är att det gäller hela Italien och till och med sjukvård och tandläkare är otroligt korrupta.

Idag var vi ut på expedition i det fina vädret. Det gäller att passa på nu medan vi har tillfälle. Massor av bilder följer nedan.

Vi startade på 600 möh där vi bor strax ovanför Aosta. På bilden ser ni byn Ollomont på 1350 möh. Här började den lite brantare och jobbiga stigningen på traktorväg.

Här var det riktigt brant så höjdmetrarna avverkades i en rasande fart.

Det är ok utsikt.

Här flåsas det friskt när Mattias samlar höjd.

På stigen till vänster om Mattias gick det faktiskt att cykla uppför bara pga den grymma medvinden. Dock syns det antagligen inte på bild hur brant det är.

"Jaha då klickar vi i och rullar iväg."

2100 möh och dags för lite "Kalasstek" vid valfri mur.

Gianterna går fint i den branta terrängen.

Strax efter 2100 möh blev terrängen dock så eländig att cyklarna övergavs. Jag höll lite koll så ingen av de tiotals hermelinliknande djur vi sett skulle sno dem.

Efter lite Bouldering utan crashpad tog sig hela Team Kalas upp på kammen som mätte 2310 möh. Här letar Mattias "Fulnät" utan framgång.

Mattias kollade ner åt det håll vi inte kom från. Konstaterade att det såg ut att vara nästan lodrätt ned till 1500 möh. På bilden har han därför vänt ned snabbt som fan åt det håll vi kom ifrån.

Mattias ville gärna ta en bild just här eftersom han är otroligt fascinerad av vattendrag. Men ok det är lite fint med vattendrag.

Här fick vi korn på en bergsget. Jag försökte zooma lite med kameran men det tog sin tid så den drog vidare till bättre betesmarker.

Här är en bild från vår hyresvärdinnas vardagsrum. Eldstad till vänster, TV till höger och ett "vykortsfönster" med sikt över hennes ankor, katter, hund och i bakgrunden sjukt fina berg(som inte syns på bild). Sådana fönster finns inte ens i Skuggarvet.

Efter passet skulle vi få lite rester från gårdagen. Vi blev invinkade direkt vid ankomst. Inga rester syntes dock utan istället hade hon lagat ett par nya pastarätter. Eftersom vi ska åka imorgon tyckte hon dessutom att vi behövde middag senare på kvällen. Ska ni till Aostadalen så är detta absolut det bästa boendet som finns. Vi planerar redan att komma tillbaka.

/Darvell

Etapp 4 och totalt

Igår kördes fjärde och sista etappen av Tour International de la Ville d' Aoste. Start och mål var mitt inne centrum och banan gick således i stadsmiljö med några få meter gräs och resten asfalt och kullersten. Redan på första varvet i första stigningen kände jag att de skulle bli ett tufft race. Benen var inte med mig och jag tappade en hel del på dom fyra första varven innan jag tog mig i kragen och tryckte ur det sista jag hade på femte och sista varvet. Mange körde stabilt och låg med andra gruppen hela loppet och kom imål på en 13de plats. Själv gled jag in två ljusår efter. Totalt blev Mange 12a och jag 14de. Synd för Mange då han troligtvis hade kunnat blivit tvåa totalt om materialet hade hållit ihop för honom på etapp tre. För min egen del är jag nöjd med torsdagens prologetapp och etapp två i fredags. Etapp tre och fyra var inte mycket att hänga i julgran men jag gräver inte ner mig utan ser redan fram emot världscupen i Offenburg på söndag där det ska köttas mer än någonsin.

Efter ett etapplopp är det alltid lika gött med grillat.

Om ni inte redan sett det så har vi (Mange) lyckats koda upp våran tävlingsplanering till höger en bit ner på sidan. Så om ni vill ha koll på var vi härjar runt så kan ni slå en titt där. Resultat kommer också att fyllas i.

/ Nissepisse

Etapp 3

En riktig skitdag drabbade teamet idag. Mattias drabbades av den svåra sjukdomen surben redan i startbacken. Trots det slet han sig i mål som 23:a på dagens etapp. Han ligger dock kvar på 4:e plats i U23 klassen och har vissa känningar på podiumplats om det vill sig väl imorgon.

För mig var det dock värre. Tyckte jag körde jättebra i 2 och ett halvt varv innan maskinhaveriet var ett faktum. Låg då runt 10:e plats med trötta åkare runt om mig. Jag hade också en något stum känsla i detta läget men jag hade släppt tätgruppen strax innan första varvningen så jag hade fått upp farten igen. Flera gick med längre och fick betala för det.

Det jag lyckades med var att jag på något sätt snurrade kedjan ett varv utan någon riktig krok. Jag sprang till till langningen i hopp om att Mattias lagt ner en kedja i mekväskan utan att jag sett det. Men ingen kedja.. Jag frågar Jennie uppgivet om det finns nån tång så jag kan bända tillbaka den. Inte det heller.. Ännu mer uppgiven så bryter jag kedjan med vårat kedjeverktyg med hopp om att få låna en kedja av någon. När jag drar loss kedjan så rasslar det bara till och den hade lagat sig själv. Då var det bara på med den och iväg. Var nu så arg att jag körde mig stum på 100m och fick därefter sikta på att ta mig till mål i lagom fart istället. Drog om ett drös med folk på de två varv som var kvar och landade på en 30:e plats.

Även ledaren Tony Longo hade problem med kedjan och föll i totalen till en 3:e plats. Jag tokrasade till en 12:e från 4:e. Inte alls nöjd då jag själv tror att jag skulle legat på en 2:a plats om jag sluppit detta. Dock var jag inte ensam med problem då banan skördade en hel del offer och det var 3 st tekniska zoner på 5,4 km varvet.

Just nu leder en fjunig 91:a med över 4 minuter. Men grabben har några färgglada ränder på ärmen så han vann JVM förra året gissar jag. Blir tufft för Longo att gå om. Gissar att det är läge att hålla Longos hjul imorgon, till en början i alla fall.

Imorgon är en ny dag. Då ska vi in i stan igen för att avsluta etapploppet med ett stadsrace. Vi gör allt för att peppa om för Italienarslakt imorgon.

Vem skulle inte vilja gå på pizza-/pasta-dejt med dessa två herrar? Idag fick Jennie äran. Det är hon värd, dagens hårdaste langare/mekaniker/sportchef. Foto: Jennie Janeröd

/Darvell

Etapp 2

Etapp 2 avgjordes 500 meter från vår dörr på en kulle som arrangörerna lyckats klämma ur 257 höjdmeter per varv på. Totalt fem varv kördes och tävlingstiden låg på en timme och 15 min ungefär. Precis som ett XC ska vara. När vi väl ställt upp oss på startlinjen enligt en massa gastande från italienska kommisarer så var det dags för start. Med två min kvar så försökte den bakre halvan av startfältet att åka fram några meter. Detta gillades inte av kommisarierna och det blev ett jäkla liv på allt och alla. Så starten blev framflyttad några minuter och sedan small det till. Både jag och Mang kom iväg hyfsat och avancerade uppåt. Med en så kort tävlingstid så gäller det att var på hugget hela tiden och detta verkade passa både mig och Mange. En fjärdeplats för Herr Darvell och själv körde jag in på en sjätteplats. Jennie gjorde en exemplariskt första dag på sitt nya jobb som chefsmekaniker/langare/diskare/matlagare/R2blandare.

Nu är jag heeeeelt slut och tänker somna som ett släggat vildsvin.

Gonatt / Nilsson

Etapp 1

Idag avgjordes första etappen i loppet 1° Tour International de la Ville d’Aoste. Banan gick i stadsmiljö med många knixiga kurvor och ett hyfsat högt "bottna gaffeln" drop.

Mattias innan start. Lägg märke till hur väl vi placerat bussen 10m från start och 10m från mål. Foto: Jennie Janeröd

Jag utför startrampen. En av de första damerna krälade ordentligt på den våta Pavén redan där bilden slutar. Foto: Jennie Janeröd

Dagens etapp var alltså mot klockan på ett 5,6 km långt varv. Jag fick verkligen en dålig start genom att fastna i plastbanden redan i tredje kurvan. Jag hade kört banan men likt förbannat skulle jag ta mig upp på trottoaren och in i banden. Måste varit helt blind av regnet eftersom det fanns max en decimeter att åka på där uppe. Jag tänkte dock att eftersom det var snabbt och kort så gör alla minst en miss så jag lämnade det bakom mig och köttade vidare.

Lyckades i alla fall bli trött uppför en rejäl stigning och köra brett i några kurvor.

Efter stigningen var det nästan bara utför och singeltrack till mål. Halvvägs ned, precis efter sista omkörningschansen kommer jag ikapp han som startat framför mig. Visst hade jag kunnat legat på lite snabbare.Såhär i efterhand tänker jag att det var lika bra. Jag slapp ju vurpa på Aostas tokhala gator i alla fall.

6:a blev jag, vilket jag är nöjd med. Mattias blev 14:e i elit och 5:a bland u23:orna som har en egen prispall. Imorgon är det ett kort knixigt XC ute i en park. Vi börjar bli ordentligt pepp nu så imorgon kommer det spruta lera.

/Darvell

Uppföljningen

Enligt vittnesuppgift har Jennie med steg likt Haile Gebreselassie tagit sig från inrikes till utrikes på Arlanda. Så nu sitter hon på planet och Mattias har äntligen slutat skaka.

/Darvell

Finfin

Nu har Mattias plockat fram finkläderna, köpt balsam, smort håret med det, lagt i ett "surfvax" och kammat till "finaste" frillan.

Detta eftersom att han ska hämta Jennie på flygplatsen ikväll. Dock verkar norrlänningarna ha problem med att få upp grejjerna i luften i utsatt tid. 50 minuter försenat från Umeå och en ursprunglig bytestid på 1.30 till Milanoflyget så ser det mindre bra ut. Men förhoppningsvis löser det sig. Han ligger och suckar med mobilen i ena handen och datorn i den andra just nu. Upplösning följer..

Som att inte det vore nog så har vår teamkollega från Norge blivit sjuk och ställt in sin resa. Vi som skulle försöka placera oss i lagtävlingen som ger 3000 euro till vinnande lag. Vi har kastat ut ett par krokar för att få in en ersättare men utan resultat så det blir till att hoppa över lagtävlingen och satsa individuellt istället.

Idag passade vi på att köra 4 timmar landsväg. Försökte låta bli bergen pga vädret men vägarna nere i dalen var antingen för trafikerade eller krångliga att hitta rätt. Så vi styrde upp smalhjulingarna på en liten asfaltsväg som tog oss upp på 1600m. Där blev det grusväg och sämre väder så vi vände ner igen. Vägen var lite rasslig och med utspolat grus på sina ställen så det blev bara 90% njutning. Imorgon hoppas vi kunna testa torsdagens tempobana.

/Darvell

Kokaina

Efter Manges tävling i Schweiz i lördags där han slutade på en 18 plats begav vi oss mot Italien. Jag agerade langare och det var som vanligt ett tufft jobb när det gäller att langa åt Mange. Han bytte flaska en gång av åtta möjliga. Och då var flaskan inte ens halvdrucken..

När vi nästan var i Italien, precis innan gränsen så ville Herr Kling och Klang i tullen kolla igenom vår buss. Klockan var 22.00 på kvällen och dom hade nog jäkligt tråkigt för dom fick för sig att vi gömt något i bussen. Efter en stund hittade dom våra koffeintabletter och trodde det var "Metadona" eller "Kokaina". När dom hade ägnat 45 min av olika provtagningar och noga tittande på våra pass så fick vi åka iväg. Roligast var nog när en av dom frågade om vi var från Nya Zeeland fast vi berättat tre gånger att vi var från Sverige. Manges punkapatron trodde dom var en pistol också.

När vi väl nådde Aosta dalen i norra Italien kom vi till ett kanonboende med allt man behöver, till och med riktigt internet. Så vi är mer än nöjda.

Igår checkade vi byn och rullade lite BMX-bana. Mange såg ohyggligt stark ut när vi körde pumptävling ifall någon undrar.

Idag var det pangpang intervaller (4X4) som skulle fullbordas. Vi valde att köra dessa uppför på en vandringstig som går till toppen på ett av alla dom berg som ligger runt om oss.

Nedan följer lite blandade bilder, se och njut.

Våran budget är lite tjärv så vi turas om att bo varannan natt under tak.

Mange är lycklig, inatt är det hans tur under taket.

Prata i mobil och laga mat samtidigt, ingen big deal.

En sann grillmaestro vet att det är kol som gäller.

Någon fjuttig topp i närheten.

Gnälla på utsikten gör vi inte iallafall.

Mont Blanc ligger runt fyra mil ifrån oss. Om detta är rätt vet vi dock ej, men högt är det iallfall.

/ Nilsson

4 timmar till race

Kanalvägar.. Den bästa uppladdningen!

Igår lämnade vi Åsa Erlandsson kvar i Belgien medan vi åkte ner mot Schweiz. Vi styrde in mot ett "hotellfängelse" några mil från Saalhousen. Formule 1 Hotel alltså. Vi fick direkt jäkligt mycket vilja härifrån känsla. Men ett dygn fixade vi. Till min stora lycka var det bara 3 minuter till närmaste kanalväg så gårdagens rullpass blev optimalt. Benen kändes dessutom grymt bra. Mattias däremot känner sig hängig och hoppar därför över dagens race.

Åsa lärdes sig en del under sin tid med oss vilket hon skriver om på sin sida asaerlandsson.blogspot.com. Dock verkade hon ganska fullärd på det mesta. När hon och Markus hittade Gaalhousens enda tankvänliga fulnät så blev vi mäkta imponerade.

/Darvell

WC Houffalize

I söndags körde vi världscupen i Belgiska Houffalize. Tävlingsmorgonen bjöd på mulet och duggregn. Vilket visade sig bli spöregn 10 min innan starten. Med 185 på nummerplåten och 117 för Manges del så behövde vi avancera rejält i startbacken om det skulle bli nå åka av. Vi klarade oss hyfsat från vurpor men blev ändå stillaståendes i kön som bildas inför första utförsåkningen/dropet. Efter startloopen var det bara att slänga i högsta växeln och försöka avancera uppåt i fältet. Jag plockade gubbar på varje varv och höll en bra fart kändes det som, kroppen svarade bra och jag kunde avsluta med ett fint sista varv och körde imål på en 97de plats. Placeringsmässigt inget att hänga i julgran men kroppen känns fint och jag tror på en uppåtgående trend framöver. Mange körde in på en 89onde plats, en okej insats men det finns mer och bju. Eller som Mange säger själv. "Jag ska vara topp 60 i Offenburg, annars åker jag inte hem". Vi får väl se.

Igår och idag har jag haft rejäla betongben efter de hårda loppet. Dagens rullning på 3 timmar hjälpte inte men jag hoppas på pangpang till på lördag iallafall då vi kör Schweizisk Cup innan vi styr Kalasbussen ner till Italien för etapplopp nästa vecka.

/ Nilsson

Stek, grill och fulnät

Fulnätarnas mästare sitter än en gång i Kalasbussen och sniksurfar. Livet utan schysst lina i boendet är tufft. Men vi har lärt oss genom åren och vet var vi kan hitta dom undangömda godbitarna. Denna gång mitt på en parkering utanför en skola. Skickar på bra här så vi kanske borde lägga in kordinaterna på GPS:en och spara bland "Fulnätsfavoriterna".

Förutom att leta internet så har vi tränat under dom senaste dagarna. I tisdags blev det en lugn rulltur på landsvägsmaskinerna. Gårdagen spenderade jag med Ipod och köttade 4 st 4 min i bergen. Efter första intervallen trodde jag att jag skulle få åka taxi hem, länge sedan jag tog i så mycket. Men det är ju så det ska vara, så jag slog till och körde 3 st till. Mumma för benen och bröstet. Mange begav sig ut på distanstur och hamnade hemma hos bakdhjulsdemonen Wengan som bjöd på chokladkräm.

Imorse startade vi dagen med att ge oss ut på en av våra härliga morgonjoggar kl 08.30. Dagen forsatte med cykling till Houffalize 3.5 mil från vårt boende. Hårt, varmt, jobbigt och dammigt är en kort summering av hur det var att köra 2.5 varv på världscupbanan.

Nu blir det grillkväll med Åsa och Markus.

/ Nilsson

Livstecken

Vi sitter nu bak i bussen och "fulnätar" i Galhausen i närheten av Houffalize där nästa världscup ska avgöras. Ni som undrat vad vi har solfilm på bussen för så kan jag säga att vid "fulnätning" så kommer den väl till pass.

Helgens resultat var väl inget att vara supernöjd över direkt men startloopen var helt galen och banan var nästan bara singletrack. Har man inte turen med sig då med våra startnummer så är det kört. Jag blev 87:a och Mattias 90:e. Nu lär vi hem och ladda datorerna.

/Darvell

Sista dagen i Beiersbronn

Idag körde vi 5 timmar distans. Gick riktigt segt trots att vi var ute i skogen och lekte en massa. Dessutom fikade vi ordentligt i grannbyn. För mig släppte det när vi körde lite plattare asfaltsväg sista 1.30, för Nilsson hade den vägen motsatt effekt. Det var ett jävla liv om att det inte fanns Snickers att köpa när han behövde. Men med ett par kilometer hem hittade vi en butik. Nu ska vi packa och åka sjukt tidigt till England imorn.

Den här bilden trodde vi blev sämst men den blev ok för att vara taget av oss.

Lite fel spårval.

"Oj där ner vill man inte ramla"

Kolla Wengan! Precis som Wengan så gick Nilsson från surkuk till gladkuk direkt han fick dra upp cykeln på bakhjulet.

Helt ok stigar här i skogarna.

En Tysk Midsommarstång?

Efter intag av lite snabb föda var detta en vanlig syn under den närmaste timmen.

/Darvell

Vanligaste frasen i Tyska butiker

We don´t take kreditcard! Fan vilket jävla u-land. Det är inte bara de vanliga sossebutikerna som vi hänger i tex. Lidl och Aldi utan även de mer höglöne stadsbutikerna. Springa till den där automaten för att få ut papperslappar varje dag trodde jag var förbi. Det funkar i och för sig med tyska bankkort men det hjälper inte oss.

Förutom att försöka dra kreditkort i olika butiker har vi morgonjoggat 30 minuter, köpt bröd, tränat 3 timmar landsväg med några intervaller, rengjort bilen invändigt, fixat nya lådor och fyllt med en massa bråte som annars låg utspritt överallt i bilen, surfat, skickat viktiga mejl och käkat en glass.

/Darvell

En dag i "Germanien"

Idag har vi tagit en morgonjogg för att det är så sjukt inne just nu. Mattias körde en surfoutfit med surfshorts, truckerskeps och en "tischa". Jag med Rebookshorts från tidigt 90-tal, Kalas mössa och även jag en vanlig "tischa". Behövs inte ens bild för att visa hur fina vi var.

Sedan körde jag 3 timmar med 4 stycken 4 minuters intervaller. Sköt på fint i backarna. Nilsson kände sig lite hängig så han gick likt en panchis och satte sig på en parkbänk vid sidan av vägen för att läsa en bok. Sedan fikade han lite nere i byn. Vi kom hem samtidigt så han "tränade" alltså lika länge som mig.

På eftermiddagen åkte vi iväg för att tvätta bilen och våra racerhojjar. Lite handling och surfing på det så har visst hela dagen gått.

/Darvell

Münsingen dag två

Vissa var visst värda den enda solplatsen på vår balkong. Den ligger så bra till att vi har morgonsol, sedan skugga hela dagen för att ha kvällssol i ena hörnet.

Mattias var tidigt ute med att starta idag, 10.15 och jag kl 14.00. Jättekul.. Men det gjorde inte så mycket för bilen var välplacerad så jag kunde se rejset och langa lite emellanåt. Banan var toksnabb med några tekniska partier och riktigt tighta svängar inne på stadion. Skitkul helt enkelt. Mattias gled in på en godkänd 21:a plats i det 130 man stora fältet.

Jag kom iväg hyfsat och efter två varv låg jag runt 25:e plats. Benen var lite möra men jag hade nog med kraft att fortsätta plocka placeringar. Längst ut på varvet tror jag att skon far av pedalen i en utförslöpa. I själva verket hade pedalen lossnat från vevarmen. De yttre gängorna gick av så jag kunde inte få tillbaka den med handkraft. Försökte enbenscykla ner till målet men gav snabbt upp då det gick lite sådär. Stannade och växlade några ord med en ur Firebikes personal. När jag hoppade upp på cykeln igen så lyckades jag få en gren att knäcka ventilen och all luft gick ur direkt. Det gjorde det hela ännu roligare eftersom jag blev tvungen att gå tillbaka.

/Darvell

Sprint Munsingen och musiktips

Nu har vi kört första tävlingen under vår roadtrip i Europa. En sprint tävling i Munsingen, Tyskland. Eller ja kört och kört, jag körde tidskvalet men hade för lite kräm i benen för att gå vidare, Mange däremot lyckades komma vidare bland dom 30 med mest pang. Tyvärr hamnade han bakom en segnisse i första kvalet och slogs ut. Men eftersom Mange inte är killen som deppar i första taget så rullade vi morgondagens XC bana i eftermiddagssolen och njöt av våra nya wünderbara gunghästar istället.

Förresten, om ni undrar hur vi slår ihjäl alla tid i Kalasbussen under alla våra resor så är det först och främst musik. Sedan lite skitsnack och diskussioner. Men mest musik. Därför kommer ett tips på bra åka-länge-i-bilen-musik.

I nästa vecka kommer vi nog fortsätta med våra egna smaskiga Tips och Trix filmer. Vad sägs om det?

/ Nilsson

Giant Anthem X Advanced SL!

Vi har kört första turen på årets tävlingsmaskiner idag och de kommer inte att säljas efter säsongen är över!

Så här ser den ut. Utsikten är från balkongen på vårat låglöneboende.

Vi tillbringade strax över timmen på cyklarna ute på berget vi bor på. De testades på toksnabba, branta och tekniska stigar. Optimalt rullpass dagen före tävling, nja men shit vad kul det var. Uppför kändes den nästan helt stel trots att olåsta dämpare. Utför och på stökiga stigar gjorde 4" fjädringsväg bak och 100 mm fram att den kändes som en motorcross. Det var bara reaktionsförmågan som begränsade farten i utförslöporna. Teknik tror jag inte man behöver med den här cykeln. Uppför har man trots stök alltid fäste.

Framgaffeln Magura Durin SL har vi varit tveksamma till eftersom den inte har någon låsning. Men vad ska vi med låsning till när den knappt rör sig när vi står och bänder uppför. Det är någon sorts plattform som gör att den blir hyfsat stum vid när brytarteknik används. Anledningen att vi fick testa denna var att det blivit strul med beställningen på Durin Race till Sverige. Behöver vi säga att vi är glada över detta strul?

Nu ett par bonusbilder från resan hit.

Firebike på väg till Münsingen. Alltid lika kul att köra om dem. (de har 4 slaktare som sponsorer)

Knüllwald nästa. Frågor på det?

/Darvell

Halvägs

Nu har vi tagit oss ner till Danmark för övernattning innan resan fortsätter till Sram Nordic för att hämta prylar som var fel och sånna som fattades till våra hojjar. Det ska inte vara lätt att få ihop hojjen inför säsongen. Men shit vad grym den blir. Giant Anthem X Advanced SL med Sram, Magura och Ritchey prylar.

Vi börjar med en bild på Sveriges deppigaste genomfartsbyhåla Guldsmedshyttan.

Vi varierar resan med att åka färja Helsingborg-Helsingör den här gången. Spännande...

När vi kom fram till hotellet han vi cykla en timme innan mörkret inföll. Mina ben var goda med tanke på att detta var mitt första riktiga passet sedan jag fick träningsförbud förra onsdagen på grund av ett inflammerat sår i knäet. Det är såret jag slagit upp under hela crossvistelsen i Belgien i vintras och under Cypernlägret. Över 5 gånger har jag slagit upp samma sår i år alltså. Tre veckor efter senaste vurpan så svällde det upp och jag blev öm i en lymfkörtel i ljumsken. Så det var bara att traska iväg till doktorn för att få penicillin och träningsförbud till nästa besök som var igår.

/Darvell

Mycket nu

Efter förra helgens race i grannlandet så har senaste tiden bestått av en hel del träning och lite jobb för min del. På onsdag styr vi Kalasbussen ner mot södra Tyskland och Bundesliga tävlingarna i Munsingen. Sprint på lördag och XC på söndag. Sedan kommer vi att åka runt lite över Europa resten av april och hela maj. Tre världscuper, ett etapplopp i Italien och några större race ska köras innan vi landar i Falun i början av juni igen.

Som det är nu har vi det ganska stressigt, mycket som ska fixas innan resan, nya cyklarna ska ihop, boenden ska bokas, anmälan till tävlingar mm, ja allmänt jäkla stressigt bara. Därför får ni ha lite överseende med uppdateringarna här på sidan. När vi väl kommer ner till Tyskland och fått lite ordning på vardagen så ska ni få se på både bilder, videor och annat smaskigt.

/ Nilsson

Några bilder

I slutet av startloopen. Foto: Ulf Nilsson Nokia E71, Setup: Långsam Slutartid, ISO 200, liten blixt.

Dagens Prispall. Foto: Ulf Nilsson

På Danska tävlingar är dusch extrautrustning. Så Nilsson fick chansen att köra en lite mer dirty look idag. Foto: Ulf Nilsson

Racerapport

Bra ben tog oss båda upp på pallen idag. Jag tog mig runt som 2:a och Nilsson som 3:a i det 45 man stora startfältet. Det får mig att tänka tillbaka till min juniorålder när även Sverigecupen hade samma storlek på startfält.

Det blev ett riktigt gyttjerace eftersom 10 mm regn fälldes över banan på förmiddagen. 10 mm är jäkligt mycket i danmark eftersom underlaget är lera blandat med jord. Kanon när det är torrt men är det som idag blir det mycket löpning. Klaus Nielsen bemästrade underlaget bäst och/eller hade mest pang i benen. Han drog ifrån mig redan i slutet av första varvet. Vi hade skakat av oss de andra redan i första backen så det blev ett ensamt race för mig. Det var dock riktigt kul att sladda runt i leran idag tycker både jag och Mattias.

Nu sitter vi i bilen på väg hem. 03.47 står det på gps:n. Kul.. Men Uffe har lovat att föra oss i säkerhet. Eftersom HP.n lever igen så är såklart telefonen inkopplad så jag kan förse er med info redan idag.

/Darvell

Racepepp!

Nu sitter jag äntligen här på min nylagade dator. Tack Christian! Just nu sitter Team Kalas på ett hotellrum i Danmark för att invänta morgondagens XC-tävling i Borre. Det är en C2 som ska avverkas. Vi hoppas på att få med oss lite UCI-poäng och lite extra kvalitativ träning.

Formen känns något tveksam men jag tror ändå jag ska lyckas bra. Efter hemkomst från Cypern blev jag nämligen magsjuk. Inledde sjukan med att "deffa" över 3 kg på 5 timmar på min taniga cyklistkropp. Efter det var jag totalförstörd (ligga på toagolv och längta efter morgondagen) i 3 dygn för att därefter vara yr och svag i en vecka. Ja alla har väl varit magsjuka så ni vet väl hur det känns. Jag hade faktiskt glömt bort hur illa det var. Men senaste veckan har jag tränat på bra och känt mig stark på både distans och intervallpassen. Det ska bli sjukt kul att rejsa igen i alla fall.

Vi hörs på måndag eftersom vi beräknar anlända Falun 03.00 natten till måndag. /Darvell

Mellanmeny på Ikea

En vecka i Umeå har gått fort. Nu ska jag sätta mig i bilen och bränna dom härliga 58 milen till Falun. P3, en termos kaffe, egenbakade bullar och sällskap gör resan genomförbar. Kör nog en "mellanmeny" köttbullar på Ikea i Sundsvall. Man vill ju inte bli en tjockis.

/ Nilsson

Hemma och vänder

Det här med uppdateringar verkar inte vara våran grej iår. Vi ska bli bättre, lovar.

Har inte hänt särskilt mycket sedan vi körde sista tävlingen på Cypern den 14 mars. Första dagen hemma i Sverige slog vi till med ett fikapass på vårat favoritfik inom kategorin "mest pang för pengarna". Vi pratar såklart om bageriet/cafét i Gustavs några mil utanför Borlänge. Billigt, gott och bäst om man frågar Mange. Själv är jag lite mer förtjust i Lager 157´s chokladbollar ute i Sågmyra.

I fredags packade jag in cykeln och längdskidorna i bilen och brände upp till Umeå för att hälsa på Jennie en vecka. Vädret här uppe har bjudit på strålande solsken och någon plusgrad varje dag. I måndags var jag ut och rastade saltmoppen på skoterspår. Underbart tänkte jag efter fem minuters njutning på perfekta spår. Sen sa det pang och jag for över styret och fick cykeln över mig. Tydligen hade ligisterna valt att gasa till lite extra i utförslöpan och bildat en grop som jag inte sett. Framskärmen gick sönder och mitt huvud var inte på topp på kvällen. Så igår körde jag skidor i lugn fart istället för cykel.

Nu ska jag snart ut och springa lite löpintervaller i slalombacken här i närheten. Men först lite förmiddagskaffe och bullar.

/ Nilsson

Pangpang tävling

Igår körde vi tävlingen Friendship Tournament i Nicosia här på Cypern. Efter några helger med halvdana resultat så slog vi till med en andraplats för Mange och en tredjeplats för min del. Även om motståndet var något sämre än tidigare tävlingar här nere så fanns det en och annan snabbing med. Bröderna Gogolev från Ryssland och Henriq Avancini från Braslilien för att nämna några. Kändes bra att avsluta Cypernlägret 2010 med ett bra race bakom sig och en fin sista vecka innehållande många timmar på sadeln, en och annan kaffe och en hel del hårda kamper i kortspelet vändtia. Nu ska det packas cyklar och fixas inför hemresan imorgon.

/ Nilsson

Bilder i massor

Helgens race gick sådär för min del, kändes ganska tungt redan från start och jag fick bita i för att inte svänga av banan och bryta varje gång jag kom in till lagningen. Dock släppte allt på sista varvet och jag kunde avancera 7 placeringar till en 27de plats. Mange kände sig också seg i början men efter ett tag lossnade det och han körde in på en fin 15 plats. Nu är det bara vi kvar här på Cypern och idag körde vi ett 5.5 timmes pass i strålande solsken. Till helgen väntar sista tävlingen i innan vi drar hem mot Sverige på tisdag. Här nedan följer en hel del bilder från när vi var och testade banan innan tävlingen i söndags. Samtliga foton är tagna av Tom Nilsson.

Såhär ser en soffliggare ut

Våran kock, mek, langare, fotograf och min bror Tom

Mange mekar

Ole i fleecetröja

Samarbete mellan länderna Norge och Sverige

Redo för lite stek

Hela Team Kalas

Ole i ett klurigt uppförsparti

Diskussion och en utsiktstitt

Högsta punkten

Ingen dålig utsikt 1

Ingen dålig utsikt 2

Nej det är inget vykort

Häng

Cykelporr

/ Nilsson

Det var på tiden. Eller?

Nu har jag äntligen orkat lyfta upp Nilssons tunga Delldator från golvet och ner till receptionen där internet är tillgängligt. Här nere tränas det och fikas såpass mycket att vi nästan är trötta dygnet runt. Eller ja så illa är det inte men tiden försvinner iväg snabbt på något konstigt sätt.

Tävlingarna är inget jag varit speciellt nöjd med hittils. Och ja jag vet att det är bättre motstånd i år. Men det krävs inte särskillt avancerade verktyg för att räkna ut att jag är långsamare än förra året. Dock gör det inte så mycket eftersom det är ett tag kvar till den "riktiga säsongen". Helgen gick dock ok. Prologen var jag överraskande långsam på. Blev 30:e man. Lördagens point to point punkterade jag bort en möjlig topp 10 och sedan blev jag 12:a på söndagens XC.

11-12 timmar har jag varit ute på vägarna de senaste två dagarna. Mycket? Japp men nu är det dags att få lite volym och cykelvana. Bleckur har dock förgyllt passen. Först ska han inte fika. När han är lite tröttare är det ok med "ståfika". Är han riktigt trött sätter han sig ner även om han inte erkänner för folk som inte sett det. När han är väggad mumlar han om sin säng och orkar absolut inte bromsa trots stökig stadstrafik. Jag tror inte ens han tittar längre fram en ett par meter i dessa lägen. Man kan säga att han är riktigt fin när han är trött. Det ska dock tilläggas att det var många trötta ben på gårdagens tuffa bergsdistans. Sista timmen hade alla "surben".

Nu har vi bytt stekaren Jeppe 77 mot en annan nämligen broder Nilsson, Tom Nilsson. Bägge funkar fint i Kalasboendet. Jeppe pratade såklart i ett som många vet. Tom han har varit beredd med pastan efter varje pass hittils. Vi borde skämmas när vi inte blandat proteinshaken efter att han gymmat. Vår norske teamkollega Ole har mest visat hur man fikar/surfar snyggt (trots att han använder Mac) eftersom han först skadade handen och sedan blev sjuk. Nu är han dock ute och tränar igen. Man kan säga att vi är ett grymt gäng som alltid här på Cypern.

/Darvell

4 timmar stek

Helgens tävling blev inte som jag hade tänkt mig. Körde tempoetappen på fredagen i spöregn och fick ett blygsamt resultat. På lördagen vaknade jag upp med en snorig nos och bestämde mig för att inte köra. Ett klokt beslut då lördagens och söndagens tävling bjöd på en hel del kyla och regn. Med två vilodagar kände jag mig bättre och var ut på ett rullpass igår med halva Cyperngänget. Agia Napa med fika stod på schemat men med en halvtimme kvar till "partyhålan" så var vägen full med vattenpölar och varken jag eller Mange hade lust att skita ner oss så det fick bli ett alternativt fik istället.

Idag kunde jag vrida på med full gas igen och hela gänget utom Seglarn och Ole som blivit sjuka körde en fyra timmars runda längs kusten och upp i bergen. Imorgon väntar sex timmar. Ska bli skönt och ligga på soffan imorn kväll och ha ont i benen och tycka synd om sig själv.

/ Nilsson